Wetterhoun är en robust hund som använts som jakthund på utter, vilket inte är tillåtet i Sverige. Rasen är cirka 50-60 cm i mankhöjd och hundarna är svarta eller bruna, med eller utan vita tecken. Den karakteristiska lockiga pälsen ska kännas fet. Hundarna beskrivs som stabila, stillsamma och envisa. De har starka band till sin familj men är reserverade mot främmande människor. De har därför också använts som vakthundar.
Fakta om wetterhoun
| Mankhöjd hanar: | ca 59 cm |
| Mankhöjd tikar: | ca 55 cm |
| Vikt: | 25-35 kg |
| Rasgrupp: | Grupp 8 (Stötande hundar, apporterande hundar och vattenhundar) |
Historia
Wetterhoun är en hundras som kommer från Nederländerna, närmare bestämt provinsen Friesland i den norra delen av landet. Rasnamnet är det frisiska ordet för vattenhund och den har ibland kallats för just frisisk vattenhund. Rastypen är känd sedan 1600-talet och den påminner om en kraftigare stabijhoun. Hundarna liknar de historiska brittiska vattenhundarna som inte längre finns. Man vet inte med säkerhet vilka raser som finns inkorsade och som de har släktskap med men man skulle kunna tro att bland annat irländsk vattenspaniel, portugisisk vattenhund och curly coated retriever finns med i bilden.
Hundarna har tidigare använts som jakthund på utter och även iller vilket var svåra djur att fånga och krävde en hel del ansträngning från hundar och förare. Den har även senare använts till småviltjakt. Att de inte använts främst som apportör är något som skiljer rasen från andra vattenhundar. Rasen är också mer reserverad och vissa menar till och med skarp. Även detta är något som skiljer den åt från de andra vattenhundsraserna. Wetterhoun har därför också använts som vakthund utifrån dessa egenskaper.
Rasen erkändes i hemlandet 1942 och är även internationellt erkänd av FCI. Den har dock alltid varit ovanlig. I Nederländerna 1942 fanns till exempel endast 20 registrerade hundar. Efter andra världskriget påbörjade man arbetet med att bygga upp stammen och man stängde sedan stamboken i början av 1960-talet. I Sverige i slutet av 2021 fanns det endast fem hundar som var registrerade hos Jordbruksverket.
Användningsområde och mentalitet
Som redan nämnts är wetterhoun en vattenapporterande jakthund. Den har främst använts som jakthund på utter och iller men också för annat småvilt. Den jagar nära sin förare och är en envis uppletare. Rasen har också använts som vakt- och gårdshund utifrån att den är reserverad mot främmande personer. Den är dock inte aggressiv.
Rasen ska vara en stillsam, pålitlig och stabil sådan. Hundarna har ett envist och egensinnigt kynne vilket kräver en konsekvent ägare. Det är modiga hundar som har starka band till sin familj. Rasen kräver en hel del motion och den mår bäst när den får röra på sig ordentligt. Den tar gärna flera längre promenader varje dag och en simtur då och då. Hundarna vill gärna ha kontakt med föraren vilket gör att de generellt inte springer iväg några längre sträckor.
Hälsa och pälsvård
Eftersom det finns så få hundar i Sverige kan man inte göra en korrekt bedömning av hur hälsotillståndet är inom rasen.
Pälsen består av lockar som i sig består av en stark och fast struktur. Pälsen är grov och tjock och har en oljig känsla. Denna naturligt feta päls skyddar hunden under sina jaktturer.
Wetterhoun eller stabijhoun?
Dessa två raser är båda frisiska jakthundraser och kommer från samma land. Wetterhoun ser ut som en kraftigare stabijhoun. Det är självständiga och envisa hundar som kan vara reserverade mot främmande personer. Bägge raserna mår bäst om de aktiveras tillräckligt.
Vanliga frågor om wetterhoun
Wetterhoun är en stillsam, pålitlig och egensinnig hund som använts som jakt- och vakthund. De har starka band till sin familj men är reserverade mot främlingar.
