Alpenländische dachsbracke är en österrikisk jakthund som passar utmärkt i skogen, till exempel vid ett eftersök. Det är en lugn och arbetsvillig hund som behöver mer än att bara vara sällskap. Rasen är långsträckt och lågställd och kan för vissa påminna om en tax. Mot sin familj är den vänlig men kan vara reserverad mot främmande människor och behöver därför socialiseringsträning på ett tidigt stadie.
Fakta om alpenländische dachsbracke
| Mankhöjd: | 34-42 cm |
| Vikt: | 15-18 kg |
| Rasklubb: | Svenska ADB Klubben |
| Rasgrupp: | Grupp 6 (Drivande hundar samt sök- och spårhundar) |
Historia
Alpenländische dachsbracke är en av de äldsta jakthundraserna som finns. Redan på forntiden användes en viss typ av hund som har en slående likhet med rasen. Rasen kommer från Österrike och passar därför i dess klimat och höga höjder. Det sägs att kronprinsen Rudolf av Habsburg lät yrkesjägare från österrikiska Mürzsteg och Ischl ta med sina hundar av rasen när de tillsammans åkte på jaktresor till Egypten och Turkiet i slutet av 1800-talet. Aveln sköttes endast av yrkes- och bergsjägare i Österrike. De fokuserade endast på hundens prestation i avelsarbetet och inte andra faktorer såsom utseendet.
Rasen erkändes av ledande kynologiska sällskap som den tredje viltspårhundsrasen i Österrike 1932. Då var namnet alpenländische-erzfebirgler dachsbracke. Den erkändes senare internationellt 1975. I samband med det ändrades också namnet till dess nuvarande.
Rasen kom till Sverige med de första importerna under slutet av 1990-talet. Den är ganska ovanlig i vårt land. År 2020 fanns det enligt Jordbruksverket 734 registrerade individer i Sverige.
Användningsområde
Man använder främst alpenländische dachsbracke i Sverige i eftersök på klövvilt. Den kan också användas som kortdrivande på hare, räv och rådjur. Rasen används också vid jakt på vildsvin men den kan även läras att apportera mindre vilt. De kan dessutom apportera fågel såväl på land som i vatten. Det är en robust hundras med vilt- och rovdjursskärpa. Den är orädd, arbetsvillig och lugn.
Alpenländische dachsbracke som familjehund
Eftersom rasen är en utpräglad jakthund passar den inte som enbart en sällskapshund. Är du däremot jägare kan du ha stor nytta av rasen. Den passar inte heller som hundgårdshund.
Gentemot sin familj är den vänlig men kan vara reserverad mot främmande människor, framförallt i början. De är sociala, livliga och vänliga. De kan passa bra ihop med olika husdjur men man ska inte glömma bort att de har en naturlig jaktinstinkt som kan göra sig påmind. Du behöver socialisera hunden vid en tidig ålder för att inte dess självständighet ska ta över.
Hälsa och pälsvård
Det är få rasbundna sjukdomar som har registrerats i Sverige. Viss förekomst av höftledsdysplasi (HD) finns i rasen.
Pälsen är kraftig och tät med underull och täckhår. Den är dock lättskött. Det räcker med borstning och bad vid behov.
Vanliga frågor om alpenländische dachsbracke
En alpenländische dachsbracke är klok, vänlig, orädd och arbetsvillig.
