Grönlandshund – den gamla, arbetande hunden från Grönland

Grönlandshund är en gammal och arbetande hund från Grönland. Dessa hundar kan dra tunga slädar långa sträckor och leva ute i det kyliga vädret. Faktum är också att de föredrar denna kyla framför andra klimat. Fortsätt att läsa för att få mer information om denna spännande hundras!

Fakta om grönlandshund

Mankhöjd hanar:60 cm och uppåt
Mankhöjd tikar:55 cm och uppåt
Vikt:30-32 kg
Rasklubb:SPHKs Rasklubb för Grönlandshund
Rasgrupp:Grupp 5 (Spetsar och raser av urhundstyp)

Historia

Som namnet antyder kommer rasen från Grönland. Det är faktiskt en av världens äldsta hundraser. Den kallas också ibland för grönlandsspets eller eskimåhund och tillhör polarhundarna och nordliga slädhundsspetsar. Sedan 1000-talet har grönlandshunden varit inuiternas viktiga slädhund.

Grönlandshunden beskrevs i text redan 1721 av en norsk missionär. 1889 infördes sedan ett importförbud av okända hundar till de norra och östra delarna av Grönland. Detta efterlevdes dock inte fullt ut. Efter att det fördes in hundar i början av 1960-talet som gav en valpsjukeepidemi började förbudet att kontrolleras allt hårdare.

Rasen har av inuiterna använts som dragdjur vid jakt och annan fångst ute på isarna. Detta har gjort att rasen är mycket stark och uthållig för ett så pass påfrestande arbete under tuffa väderförhållanden. I avelsarbetet har därför dessa egenskaper fått en avgörande betydelse. Storleken kan variera inom vissa mått så länge det bland annat inte påverkar hundens arbetsförmåga. Grönlandshundar var bland annat med på Roald Amundsens Antarktis-expedition 1911.

Utanför Grönland är det främst Norge som har bedrivit avelsarbetet. De hundar som kom till vårt land var antingen avkommor efter dessa norska hundar eller de som hade tagits hem av personer som tjänstgjort på Svalbard eller Grönland. 2020 fanns det 370 registrerade individer i Sverige. Rasen är godkänd av olika länders kennelklubbar och av FCI.

Användningsområde och mentalitet

På Grönland har rasen varit ett viktigt transportmedel. Under somrarna har den varit en klövjehund och använts till jakt på isbjörn, säl och myskoxe. På grund av sin jaktinstinkt kan en grönlandshund vara svår att ha lös i naturen. Efter att hundarna ersatts med snöskotrar och andra fordon, används hundarna i sitt hemland främst inom draghundsport och turistnäringen. De lämpar sig inte varken som vall- eller vakthund. De har även använts inom militären, främst hos den danska Siriuspatrullen på nordöstra Grönland. Den har även använts i Sverige som tjänstehund inom försvarsmakten.

Grönlandshunden passar friluftsmänniskor och passar perfekt för den som vill tillbringa mycket tid på fjället eller i skogen. Dess behov av arbete och motion är stort och mår som allra bäst när den får arbeta, gärna inom drag. Den kan exempelvis bära sin egen packning, man kan åka skidor eller släde med den på vintern och med cykel eller vagn under barmarkssäsongen.

Rasen kännetecknas av att vara energisk, modig, robust och för sin arbetsvillighet. Den är nästintill outtröttlig, positiv och vänlig mot människor – kända som okända. Det är ingen enmanshund och tyr sig därför inte bara till sin förare. En grönlandshund är van med struktur och hierarkier och behöver en konsekvent, engagerad och säker ägare. De rekommenderas generellt inte till en förstagångshundägare.

Grönlandshundar som springer i ett hundspann

Hälsa och pälsvård

Rasen anses vara frisk och sund. Det förekommer dock höftledsdysplasi (HD) i rasen. Det är en ganska hög andel som har denna åkomma. Eftersom det bara är en väldigt liten del som röntgas är det svårt att veta exakt hur stor åkomman är i rasen.

Pälsen hos en grönlandshund är dubbel. Det innebär en mjuk och tät underull och täta och grova täckhår. Den fäller två gånger om året, på våren och hösten. Den behöver borstas då och då, framförallt under fällningsperioderna. Pälsen anses vara lättskött.

Jämförelser med andra hundraser

Nu har du fått veta lite mer om grönlandshunden. Men hur står den sig då när man jämför den med andra hundraser? Läs vidare så ska du få reda på just detta!

Grönlandshund eller alaskan malamute?

Raserna delar många likheter med varandra. De har ungefär samma ursprung där alaskan malamute också användes som draghund av inuiterna. De är båda vänliga mot människor och inga enmanshundar. Ingen av raserna är lämpade som vakthundar. Båda raserna kräver ett konsekvent ledarskap. De påminner varandra i både storlek och utseende. En alaskan malamute är dock oftast något större än en grönlandshund.

Grönlandshund eller siberian husky?

Även dessa hundar påminner mycket om varandra. De är båda drag- och slädhundar, är vana vid tuffa väderförhållanden och uppvisar en stor arbetsvillighet. Pälsen hos båda raserna är lättskötta. Raserna har både en jaktinstinkt vilket kan medföra svårigheter med att ha dem lösa. Raserna liknar varandra i utseendet men en siberian husky är något mindre. Grönlandshunden är mer rektangulär än en siberian husky.

Vanliga frågor om grönlandshund

Är grönlandshund en bra familjehund?

Ja, grönlandshunden kan vara en bra familjehund så länge som den får sitt stora behov av motion och arbete tillgodosett. Om ni är en mycket aktiv familj som sysslar med friluftsaktiviteter kan den passa bra in i familjen.

Liknande artiklar