Aidi

Aidi (aïdi) – den praktfulla och vaksamma nordafrikanska hunden

Den nordafrikanska rasen aidi (stavas egentligen aïdi) finns främst i bergsmassiven. Där skyddar de bland annat sin ägare och boskap. De är muskulösa med en grov och tjock päls som kan skydda mot attacker från vilda djur såsom vargar och schakaler. Om du aldrig har hört talas om denna hundras är du långt ifrån ensam!

Fakta om aidi

Mankhöjd:52-62 cm
Vikt:25 kg
Rasklubb:Klubben för gårds- och boskapsvaktare
Rasgrupp:Grupp 2 (Schnauzer och pinscher, molosser och bergshundar samt sennenhundar)

Historia

Aidi är en hundras som kommer från Marocko och ofta beskrivs som landets stolthet. Den har funnits i flera århundraden på slätterna och i bergen i Nordafrika. I hemlandet kallas rasen för chien de Montagne de l´Atlas för att de framförallt finns just i Atlasbergen. Där lever de med berber och andra halvnomadiska herdefolk.

Hundarna används som vakt- och gårdshundar där de bland annat skyddar sin ägare tält och ägodelar. De används också för att skydda boskap som getter och får mot vilda djur. De används däremot inte som vallhundar utan endast för beskydd. En aidi har en god jaktförmåga och är skicklig på vittring. Den används därför ibland som jakthund i par med sloughin, och även som polishund utifrån sina egenskaper.

Man tror att ursprunget till rasen härstammar antingen från bergshundar från Iberiska halvön eller den gamla afrikanska rasgruppen pariahund. Rasen fick en rasstandard 1963 men då under namnet atlas sheepdog innan den fick det nuvarande namnet 1969. Den kan ibland kallas för marockansk schäferhund, atlashund eller kabyle dog.

Rasen ingår i grupp 2 som är schnauzer, pinscher, molosser samt bergs- och sennenhundar. I Sverige, som många andra länder, är rasen väldigt ovanlig. Så sent som 2011 föddes den första kullen i norra Europa. I SKKs databas På hunddata finns det totalt 57 registrerade aidis i skrivande stund (i november 2021). Enligt Jordbruksverkets statistik finns det dock för närvarande ingen hund av denna ras registrerad i vårt land.

Rasen har tidigare varit utrotningshotad och det är oklart om den fortfarande är hotad. Det var åtminstone för ett tiotals år sedan inte möjligt att köpa en aidi om man inte blivit rekommenderad som köpare i Frankrike.

Om aidi som sällskapshund

En aidi kräver ganska mycket, bland annat en hundvan ägare och passar därför definitivt inte en person som ska ha en hund för första gången. Vaktinstinkten hos rasen är som vi redan nämnt mycket stark och den är även självständig och har stor pondus. Den är inte nervös av sig eller bitsk. En aidi är alltid uppmärksam och vaksam och kan på ren instinkt avgöra hur stor en fara är och hur den ska agera utifrån det.

Aidin är också vänlig, foglig och trogen mot sin ägare och familj men väldigt skeptisk mot främmande människor. Rasen beskrivs ofta som tålig, kraftfull, energisk, smidig och alert men också känslig. Den kräver en hel del motion och trivs som allra bäst i en mer lantlig miljö där den kan få vara på stora ytor. Vissa menar att man inte bör ha en aidi i en lägenhet i stan medan andra anser att det går bra så länge den får den fysiska och psykiska aktivering som den behöver, till exempel genom aktiviteter för bruksändamål.

Rasen beskrivs som en trevlig familjehund som gärna vill vara med sin flock då den alltid har arbetat tillsammans med människor. Den anses ha ett lugnt sätt inomhus, är lyhörd och därför lättlärd.

Hälsa och pälsvård

Eftersom rasen är så pass ovanlig i Sverige kan man inte med någon större säkerhet bedöma dess hälsotillstånd. Enligt vissa källor är rasen mycket frisk och har en hög medellivslängd utan nedärvda sjukdomar.

Däremot beskrivs rasen i hemlandet som mycket robust, tålig och kan uthärda ett extremt klimat. Detta har med deras päls att göra. Pälsen är nämligen särskilt grov och tjock och skyddar dels mot sol och kyla men också mot strider mot rovdjur som till exempel schakaler. Pälsen behöver därför skötas på ett regelbundet sätt med borstning och kamning.

Vanliga frågor om aidi

Hur är aidi till sättet?

En aidi beskrivs av den marockanska kennelklubben som en primitiv hund med ett livligt intellekt och bevarade instinkter. Den är vaksam, självständig och robust men vänlig och trogen mot sin ägare och familj.

Liknande artiklar