En juzjnorusskaja ovtjarka (sydrysk herdehund) är en intelligent, självständig, vaksam och modig herde- och vakthund från Ryssland. De är stora där hanarna ska vara minst 65 cm i mankhöjd och vikten kan vara ända upp till 75 kg. De är oftast vita men förekommer i andra till exempel gråa nyanser. De har lång och tjock päls som kräver mycket arbete.
Denna arbetande ras är inte lämplig för den som inte har haft en hund tidigare. Den är inte heller särskilt lämplig att ha enbart som sällskapshund utan den måste få möjlighet att arbeta.
Fakta om juzjnorusskaja ovtjarka (sydrysk herdehund)
| Mankhöjd hanar: | minst 65 cm |
| Mankhöjd tikar: | minst 62 cm |
| Vikt: | 45-75 kg |
| Rasklubb: | Svenska Ovcharka klubben |
| Rasgrupp: | Grupp 1 (Vall-, boskaps- och herdehundar) |
Historia
Juzjnorusskaja ovtjarka är en herdehund från Ryssland. Den svenska översättningen av rasnamnet är sydrysk herdehund och förkortas ibland SRO. Under hundratals år har dessa stora och vita herdehundar varit kända i bergsområden i Europa och Asien. Människorna hade ett behov av stora och självständiga hundar som bland annat kunde skydda dem och boskapen mot både tjuvar och rovdjur som vargar. Hundarnas päls smälte in i fårhjorden och skyddade dem i alla slags klimat. Allteftersom var inte vallningsegenskapen lika viktig utan främst en självständig vakthund.
Man tror att rasen kommer från skäggiga hundar med grov päls som hade kommit till de sydliga stäpperna med merinofår från Spanien. Denna information har man funnit i en rysk lagskrift från 1830. Dessa vaktande och vallande fårhundar korsades sedan med lokala herde- och vinthundsliknande hundar som också skyddat får i sina områden. Korsningarna spreds och under 1800-talet fanns hundarna över hela Ryssland.
Rasen utvärderades 1898 i Krim-området. Den tyskättande ryske baronen Friedrich von Falz-Fein avlade sedan fram rasen som den är idag. Det var också han som gav rasens sitt namn som sydrysk herdehund. Den första rasstandarden kom till under 1930-talet. Efter andra världskriget fanns inte så många hundar, endast 12 stycken, kvar då de dog när de användes som vakthundar vid bland annat olika militära skyddsobjekt. Ett restaureringsarbete påbörjades därefter. Man blandade in hundar som påminde om rasen och använde till exempel komondor i avelsarbetet.
Under 1990-talet hade rasen en nedgång i hemlandet och exporterades en del till andra länder. Rasen är väldigt ovanlig i Sverige. Första individen kom 1999. I slutet av 2021 fanns det endast 19 individer som var registrerade hos Jordbruksverket.
Användningsområde och mentalitet
Juzjnorusskaja ovtjarka är en herde- och vakthund. Hundarna används för att skydda boskap till exempel får. Den har även goda vaktegenskaper och stark vaktinstinkt. De kan därför till exempel användas för att skydda egendom. Röda armén använde hundar av rasen som bevakningshundar.
Rasen är reserverad och misstänksam mot främlingar och alltid vaksam. De är väldigt trogna och oerhört lojal mot sina ägare men det är inte säkert att den är vänlig mot främmande personer. En vuxen hund är inte lätt att omplacera då den har väldigt svårt för att byta ägare. Den behöver få mänsklig närhet varje dag. Hundarna är väl anpassade till olika klimatförhållanden och trivs därför bäst utomhus. Det är dock absolut ingen hund som passar att vara i en hundgård. När de inte vaktar är de lugna och avslappnade.
En juzjnorusskaja ovtjarka är balanserad men kan vara aggressiv
Rasen är balanserad, självständig, självsäker och modig. En juzjnorusskaja ovtjarka är intelligent och lär sig saker snabbt, både på gott och ont. Hundarna har starka alfatendenser och kräver därför en ägare som kan hantera det. Om man inte gör det så kommer hunden att ta över och bestämma vilket man kan se redan hos väldigt unga hundar. Det är väldigt viktigt med god uppfostran och tillräcklig socialisering. Även om rasen är självständig vill den vara sin ägare till lags och genom träning kan man få en balanserad och kontrollerbar hund.
En sydrysk herdehund kan vara väldigt aggressiv när den är på sitt eget område. Utanför området är det oftast inga problem, förutsatt att den har då fått god uppfostran och socialisering. Det är en hundras som behöver mycket motion. De är dessutom både snabba och spänstiga och kan hoppa högt. Utifrån detta är det en hundras som inte lämpar sig enbart som sällskapshund. Den lämpar sig inte heller för en förstagångshundägare utan ägaren bör ha god och tillräcklig erfarenhet för att hunden ska bli en trevlig och välanpassad vuxen individ.
Hälsa och pälsvård
Juzjnorusskaja ovtjarka beskrivs som en generellt frisk ras. Det förekommer höftledsdysplasi (HD) och problem med öronen. Livslängden i rasen är cirka 10-14 år.
Pälsen hos den sydryska herdehunden är cirka 10-15 cm lång. Den är svagt vågig, grov och tät. De har även underull som är både tät och tjock. Utifrån sin omfattande päls kräver rasen mycket pälsvård. Man behöver i perioder till och med borsta pälsen varje dag. Framförallt valppälsen beskrivs som väldigt besvärlig. Man bör också tvätta hunden ofta. Detta för att minska risken för att det bildas tovor i pälsen.
Vanliga frågor om juzjnorusskaja ovtjarka
En juzjnorusskaja ovtjarka är intelligent, snabblärd, modig och självständig. Den är trogen sin ägare men misstänksam mot främmande människor. Den har en stark vaktinstinkt.
