Det Àr lÀtt att förstÄ varför hunden domesticerades av forntidens mÀnniskor. Tamhundar kan bland annat ge vakta stammen frÄn rovdjur och mÀnskliga inkrÀktare, bÀra förnödenheter, dra slÀdar och hÄlla oss varma om natten. De fördelar som mÀnniskans bÀsta vÀn för med sig tros dock ha uppstÄtt av en ren tillfÀllighet.
För trots att forskare lÀnge har studerat detta omrÄde har de haft svÄrt att förklara varför hunden domesticerades frÄn första början. En ny teori kring detta presenterades för bara nÄgot Är sedan. Teorin tar utgÄngspunkt i att forntida jÀgare-samlare ofta fick ett överskott av kött och delade detta med vargar. Denna generositet tros alltsÄ ha varit det första steget till hundens domesticering.
Hunden tros alltsÄ ha domesticerats av mÀnniskan av misstag. Vi mÀnniskor har svÄrt att Àta stora mÀngder protein och jÀgare har dÀrför lÀmnat rester av sina byten. Detta kan ha lett till att vargen blev hund och domesticerades för tiotusentals Är sedan.
DÀrför domesticerades hunden frÄn första början
âDetta Ă€r första gĂ„ngen som vi har en ekologisk förklaring för hundens domesticering.â
Maria Lahtinen-Kaislaniemi, Specialforskare vid finska livsmedelsverket
Du kanske frÄgar dig varför en forskare pÄ finska Livsmedelsverket forskar pÄ varför hunden domesticerades? Faktum Àr att Maria Lahtinen-Kaislaniemi ursprungligen sökte svar pÄ en helt annan frÄga. Hon studera nÀmligen den diet som jÀgare-samlare Ät i de arktiska och subarktiska omrÄdena i Eurasien.
För 15 000 till 20 000 Är sedan befann sig vÄr vÀrlds mitt i den kallaste perioden av den sista istiden. DÄ som nu Ät mÀnniskorna i stor utstrÀckning animaliska livsmedel. De nÀringsbrister som dessa mÀnniskor hade kan hÀrledas till bristen pÄ fett och kolhydrater. Om de Ät för mycket kött fick de ofta diarré och inom loppet av nÄgra veckor kunde de fÄ proteinförgiftning och till och med dö. Vi mÀnniskor Àr nÀmligen inte helt och hÄllet anpassade för en diet som enbart bestÄr av kött.
De renar, vildhÀstar och andra byten som mÀnniskorna fÄngade pÄ denna tid var vÀldigt magra. Det vilt som fÄngades försÄg den tidens mÀnniskor med betydligt mer protein Àn vad som var sÀkert att Àta. DÀrför delade de med sig av köttet till vargar. Dessa blev med tiden allt mer fogliga och detta resulterade till slut i de första tamhundarna.
Vargar kan nÀmligen överleva i flera mÄnader pÄ en diet bestÄende av enbart magert kött. Detta trots att den endast innehÄller protein och inte sÀrskilt mycket i övrigt i form av nÀringsÀmnen. DÀremot har mÀnniskan en begrÀnsad kapacitet att hantera stora mÀngder protein. Vi behöver Àven Àta andra sorters livsmedel för att kunna överleva.
Ăverflödet av magert kött ledde alltsĂ„ till att det inte rĂ„dde en konkurrens om vilt mellan mĂ€nniskor och andra rovdjur. IstĂ€llet uppstod en slags symbios mellan mĂ€nniskan och vargen, dĂ€r mĂ€nniskan delade med sig av sitt överskott. Kanske tog Ă€ven jĂ€gare-samlare hand om förĂ€ldralösa vargungar och uppfostrade dessa som husdjur? De hade sannolikt inget lĂ„ngsiktigt mĂ„l med detta, d.v.s. att domesticera hunden. Men med tiden kan de ha upptĂ€ckt att de tama vargarna faktiskt visade sig vara anvĂ€ndbara vid jakt. Denna upptĂ€ckt kan ha lett till att utvecklingen fortskred.
I studien pekar forskarna Ă€ven pĂ„ att denna utveckling inte bara Ă€r rimlig rent ekologiskt â de första upptĂ€ckterna av paleolitiska hundarna kommer ocksĂ„ frĂ„n dessa omrĂ„den.
Studien ger med andra ord en bra ledtrÄd till varför hunden domesticerades. Maria Lahtinen-Kaislaniemi slÄr dock samtidigt fast att hon tror att processen Àr mer komplex Àn sÄ. Hon menar att vi behöver fÄ se hela bilden och att det inte finns ett enskilt, enkelt svar pÄ varför hunden domesticerades en gÄng i tiden.
Avslutande tankar om varför hunden domesticerades
Den stora frÄga som ligger till grund för denna artikel Àr alltsÄ inte nÀr utan varför hunden domesticerades. Det tycks vara uppenbart att detta har skett genom en komplicerad evolutionÀr process som har lett till en symbios mellan mÀnniska och varg. Domesticeringen skulle med andra ord aldrig ha skett om inte bÀgge dessa arter hade sett fördelar med sin ömsesidiga relation.
Till exempel ska mÀnniskan ha dragit nytta av hundens utmÀrkta luktsinne och nedÀrvda förmÄga att tidigt upptÀcka rovdjur. Det Àr sÄklart svÄrt att sÀga exakt hur viktigt hundens nos och luktsinne har varit för oss mÀnniskor genom historien. Helt klart Àr dock att mÀnniskans bÀsta vÀn Àven har bidragit pÄ andra sÀtt, dÀribland genom att bÀra/dra packning och mÀnniskor.
