Finsk stövare – den utpräglade jakthunden från Finland

Den kraftfulla och energiska finska stövaren är en utpräglad jakthund. Det är en trefärgad hund med en mankhöjd på cirka 50-60 cm. Rasen är populär i bland annat Sverige och Finland och är faktiskt den största stövarrasen i Norden.

Det är en lugn, vänlig och tillgiven hundras som behöver mycket motion. Den ska få möjlighet till att jaga och bör jakttränas i tidig ålder. För att en finsk stövare ska må bra och utifrån sina starka jaktinstinkter bör den därför inte enbart vara en sällskapshund.

Fakta om finsk stövare

Mankhöjd hanar:55-61 cm
Mankhöjd tikar:52-58 cm
Vikt:20-25 kg
Rasklubb:Svenska Finskstövarföreningen
Rasgrupp:Grupp 6 (Drivande hundar samt sök- och spårhundar)

Historia

Rasen kommer som namnet antyder från Finland där rasen heter suomenajokoira. I landet i början av 1800-talet fanns det flera olika europeiska stövarliknande hundar. Det fanns även så kallade bondhundar.

Efter att den finska kennelklubben grundades 1889 började man med en mer målmedveten avel på rasen finsk stövare. De olika avelsföreningarna som fanns i Finland hade en stor betydelse för rasens utveckling. Det gjordes även korsningar i början av 1900-talet. Dessa hjälpte också till att skapa stammen som den nutida finska stövaren kommer ifrån. Den första rasstandarden kom sedan 1932. Rasen är internationellt erkänd av FCI.

Rasen har av naturliga skäl en stor population i sitt hemland men finns även i Norge och Sverige. Det är Nordens största stövarras och i hemlandet är det en av de mest populära hundraserna. Utanför Norden är den dock relativt ovanlig.

I slutet av 2021 fanns det 4055 individer som var registrerade hos Jordbruksverket i Sverige. Rasen slog igenom på allvar i Sverige i slutet på 1950-talet och då främst i de norra delarna av landet. På 1960-talet fick rasen en nedgång i vårt land som delvis kan förklaras med harpestangrepp, men fick en uppgång tiotalet år senare. Sedan dess är finsk stövare den ras som bland annat har den största andelen av vinnare vid stövar-SM.

Inom den svenska rasklubben har man arbetat med så kallad avelsgranskning av föräldradjuren. Det har man gjort sedan i början av 1980-talet och innebär att avkomman granskas efter en fastställd modell i en viss ålder.

Användningsområde och mentalitet

Finsk stövare är en skalldrivande hund som är avsedd för jakt på räv och hare. Hundarna är byggda för att kunna jaga även under tuffa väderförhållanden och i krävande terräng. De arbetar på ett självständigt sätt med luft- eller markvittring, är drevsäker och spårnoga. Hundarna spårar och följer vilt med ett klangfullt skall. Rasen räknas som en av de säkraste stövarna.

Eftersom det är en utpräglad jakthund med starka instinkter passar den inte enbart som sällskapshund. Under jaktsäsongen ska den kunna vistas i skogen och jaga. Den passar inte att ha i lägenhet eller hundgård under den här perioden. Man bör jaktträna hunden och enligt rasklubben gärna starta på både jaktprov och utställning. Den kräver en mycket fysisk motion.

En finsk stövare är lugn, vänlig och energisk. Den ska aldrig vara aggressiv. Rasen vaktar och skäller sällan eller inte alls när den är hemma. Den är tillgiven sin ägare.

I den svenska avelsgranskningen har man kommit fram till att cirka 2-3 procent av de finska stövarna har mentala problem. Dessa problem är att hunden är undvikande, blyg, nervös eller rastlös. Dessa hundar gallras dock bort i aveln vilket har lett till att mentaliteten har förbättrats.

Finsk stövare som springer på en äng

Finsk stövare som familjehund

Eftersom den finska stövaren är en utpräglad jakthund är det inte lämpligt att ha den enbart som en sällskapshund. Men det är en vänlig, lugn och tillgiven hundras som kan vara en trevlig familjehund så länge den får sina behov tillgodosedda.

Hälsa och pälsvård

Rasen anses vara en generellt frisk hundras. Det förekommer bland annat höftledsdysplasi (HD). Vissa få individer har drabbats av epilepsi, ataxi och hjärtmuskelinflammation. Rasen har hälsoprogram där det är krav på att avelsdjuren ska vara höftledsröntgade.

Pälsen är dubbel. Underullen hos en finsk stövare är kort, mjuk och tät. Täckhåret är rakt, tätt, medellångt och ganska hårt. Det är en lättskött päls. Hunden badas vid behov.

Finsk stövare eller hamiltonstövare?

Vid första anblicken ser dessa två olika hundraser väldigt lika ut, åtminstone till utseendet. De är båda trefärgade. Men medan finsk stövare är rödgul, svart och vit är hamiltonstövaren svart, brun och vit. De är ungefär lika höga i mankhöjd, men finsk stövare kan vara något högre.

Finsk stövare har också ett något grövre huvud och är mer rektangulär i kroppen medan hamiltonstövare är kvadratiskt byggd. Båda raserna används till jakt på hare och räv. De är båda vänliga och lugna. Utifrån att de båda är utpräglade jakthundar passar de därför inte enbart som sällskapshundar.

Vanliga frågor om finsk stövare

Hur gammal blir en finsk stövare?

Livslängden hos en finsk stövare är cirka 12-15 år.

Vad är det för skillnad mellan finsk stövare och hamiltonstövare?

Den finska stövaren är något högre och den är också rektangulär i kroppen medan hamiltonstövaren är kvadratisk. De är båda trefärgade men har olika färger.

Liknande artiklar