Gammel dansk hönsehund är en gammal hundras från Danmark. Denna danska ras kallas ibland kallad för GDH. Detta är en prickig hundras som är vit med bruna fläckar och prickar. Rasen är en lugn, modig och mångsidig fågelhund som kräver mycket stimulans för att må bra. Den vill gärna vara med sin familj och är lättlärd.
Ett kännetecken hos rasen är att det finns distinkta skillnader mellan hanar och tikar. Det är nämligen så att hanarna är tyngre och mer kraftfulla än tikarna. Tikarna är däremot livligare och mer temperamentsfulla än hanarna.
Fakta om gammel dansk hönsehund
| Mankhöjd hanar: | 54-60 cm |
| Mankhöjd tikar: | 50-56 cm |
| Vikt hanar: | 30-35 kg |
| Vikt tikar: | 26-31 kg |
| Rasklubb: | Gammel Dansk Hönsehundklubben |
| Rasgrupp: | Grupp 7 (Stående fågelhundar) |
Historia
Gammel dansk hönsehund har en gammal historia som kan härledas ända tillbaka till 1700-talet. Under denna period behövde både de danska bönderna och landsortsbor hundar som kunde vara på små marker. Detta har i sin tur en barbarisk historia bakom. Fram till 1702 fanns det nämligen en brutal lag i Danmark som syftade till att hindra böndernas hundar från att jaga vilt på godsägarnas marker.
När lagen avskaffades skärptes istället straffet för tjuvjakt. Straffet för att bli betraktad som en tjuvjägare var avrättning om ens hund jagade en annan mans vilt. Vid denna period var detta vilt i stort sett alltid godsägarens vilt.
Omkring 1710 i Glenstrup på norra Jylland startade därför en man vid namn Morten Bak ett avelsarbete som syftade till att få fram en hund som kunde användas på mindre jaktmarker. Han korsade hundar som romerna hade med sig på resorna genom Danmark med lokala gårds- och jakthundar.
Man tror att romernas hundar kan ha varit spanska pointers och de lokala hundarna var stövare av sankt hubertustyp. Dessa gick under namnet blodhund men bör inte förväxlas med dagens blodhundar. Rasen kom sedan att kallas för vit och brunbrokig hönsehund. Detta ändrades sedan till bakhund och dansk hönsehund till sitt nuvarande namn.
Rasens utveckling under 1900-talet
Gammel dansk hönsehund var under 1930-talet den vanligaste jakthunden i Danmark. Den fick sedan konkurrens från bland annat engelsk setter och korthårig vorsteh och höll på att dö ut under andra världskriget. Rasklubben bildades 1947 och de genomförde då en inventering av rasen. Rasen erkändes av den danska kennelklubben 1960 och av FCI 1963.
Under 1990-talet genomfördes inkorsning av den franska hundrasen braque français för att minska problemet med inavel. Rasen är rätt ovanligt i Sverige. Första individen kom 1982 och den första kullen föddes också samma år. 2021 fanns det enbart 118 registrerade individer i vårt land.
Användningsområde och mentalitet
Rasen är en stående fågelhund. De arbetar dock med nosen relativt lågt när den söker vilket skiljer sig mot de flesta andra stående fågelhundar. De har även ett utmärkt luktsinne och arbetar både lugnt och metodiskt. Allt ovanstående gör att rasen är en duktig eftersökshund vid jakt på klövvilt. De är också duktiga apportörer vid jakt på olika fåglar och hare. Under jakten arbetar den i god kontakt med föraren och är användbar på både större och mindre jaktmarker.
En gammel dansk hönsehund är lugn, stabil, beslutsam och modig. Den är även glad, arbetsvillig, följsam och lättlärd. Tikarna är både livligare och mer temperamentsfulla än hanarna som i sin tur är större och mer kraftfulla. Den tycker inte om att lämnas ensam under längre perioder utan är social. Den passar därför inte att ha i hundgård eller att lämnas ensam utan sin familj. Den anses därför vara en trevlig familjehund.
Rasen kräver en hel del fysisk och mental stimulans för att må bra. Många sysslar även med andra aktiviteter med hunden än jakt, såsom lydnad, bruksgrenar och hundutställning.
Hälsa och päls- och klovård
Rasen anses vara frisk och sund. Det förekommer höftledsdysplasi (HD) och muskeltrötthet (kongenital myasteni) som är en allvarlig sjukdom. Den sistnämnda förekommer dock inte i Sverige. Genom DNA-test på tilltänkta föräldradjur kan man undvika att det föds sjuka valpar. Förväntad livslängd på rasen är cirka 12-14 år.
Rasen fäller sin päls två gånger om året. Genom att använda ett fuktigt sämskskinn kan man enkelt hålla pälsen ren. Hunden bör endast badas när den är väldigt smutsig. Rasen har ovanligt hårda och grova klor vilka kräver en rejäl klotång. Man bör också regelbundet titta till hundens öron och hålla dem rena. På så sätt undviker man att få problem.
Vanliga frågor om gammel dansk hönsehund
En gammel dansk hönsehund är en jakthund som kräver en hel del fysisk och mental stimulans för att må bra. Den är social, lugn, modig och lättfostrad. Tikarna är både livligare och mer temperamentsfulla än hanarna som i sin tur är större och mer kraftfulla.
