Gotlandsstövare – en del av det svenska kulturarvet

Den ädla, smidiga och starka gotlandsstövaren är en av våra trevliga hundraser från Sverige. Denna ras är att betrakta som en del av vårt svenska kulturarv. Tillsammans med smålandsstövaren är rasen den äldsta av nu levande svenska stövarraser.

Det är en drivande hund som används vid jakt på hare och räv. Eftersom man har avlat på funktion snarare än utseende finns det en del variation mellan hundarna. De är dock gulbruna med vita partier och ungefär 50 cm i mankhöjd.

Detta är en vänlig och livlig hund som kräver mycket fysisk och mental aktivering för att må bra.

Fakta om gotlandsstövare

Mankhöjd hanar:48-56 cm
Mankhöjd tikar:44-52 cm
Vikt hanar:16-23 kg
Vikt tikar:15-20 kg
Rasklubb:Gotlandsstövarföreningen
Rasgrupp:Grupp 6 (Drivande hundar samt sök- och spårhundar)

Historia

Ursprunget till gotlandsstövaren är okänt. Vissa menar att den kommer från de gula stövare som kom till Sverige från Tyskland under 1700-talet. Andra tror att rasen härstammar från hundar från östeuropa. Oavsett ursprunget finns det uppgifter om att det fanns en rödgul hund av stövartyp på Gotland i början av 1800-talet. I dagens ras finns synliga inslag från andra svenska stövarraser.

1920 erkändes gotlandsstövaren som en egen ras av den svenska kennelklubben (SKK). Då fastslogs även den första rasstandarden. Ett år senare hade rasen rätt att delta på prov och utställningar i SKKs regi. Endast åtta år senare, 1929, upphörde dock rasstandarden eftersom SKK ville minska antalet stövarraser. Rasen sammanfördes istället med smålandsstövaren och ansågs då vara en gulbrun och långsvansad variant av smålandsstövaren.

Inte långt därefter, 1934, beslutades att gula smålandsstövare skulle ingå i hamiltonstövarens stambok. Man ansåg då att den gula färgen var felaktig och otypisk men inte ett uteslutande fel. Viss avel med gula hundar som då registrerades som hamiltonstövare fortsatte. Det innebar att gotlandsstövare kunde registreras som hamiltonstövare men fick inget pris på utställningar. Detta ledde till att gotlandsstövaren nästan försvann helt.

Jägare på Gotland ville dock ha kvar sin duktiga jakthund. Man bildade en rasklubb 1988 och året efter gjorde man en inventering på ön där man fann ett 20-tal gotlandsstövare som var oregistrerade. En del av de gula hundarna förekommer i den gotlandsstövare som finns idag.

1990 blev rasen interimistiskt godkänd som en egen ras under en tioårsperiod. Det blev sedan förlängdes. Sedan 1991 stambokförs gotlandsstövare som en egen ras i SKK och har numera rätt att delta på prov och utställningar. Det var dock ett uppehåll under 2007-2009 där de inte stambokfördes i SKK. Rasen är erkänd av den nordiska kennelunionen (NKU) men inte av FCI.

Närbild på en gotlandsstövare

Gotlandsstövaren är utrotningshotad

Gotlandsstövare har huvudsakligen funnits på Gotland men är numera spridd över hela landet, främst i de södra delarna. Det är en mycket ovanlig ras. I slutet av 2021 fanns det endast 136 individer som var registrerade hos Jordbruksverket. För att bredda avelsbasen har man korsat in hygenstövare i rasen.

Eftersom antalet är lågt och det föds endast ett fåtal kullar per år är det en hotad hundras. Gotlandsstövaren är en del av det svenska kulturarvet och rasklubben bedriver ett aktivt arbete för att bevara rasen. Därför hoppas vi innerligt att vi slipper lägga till den på listan över utdöda hundraser!

Användningsområde och mentalitet

Gotlandsstövaren är en skalldrivande hund som främst används vid jakt på hare och räv. Den anses dock vara allsidig och var vanlig på bondgårdar ända fram till 1950-talet. Den jagar som ensamhund och har en stark jaktlust. Rasen är byggd för att jaga och klarar därför av långa pass i skog och mark. Under jakt är den uthållig och snabb.

Rasen är mjuk och vänlig. Den kopplar av när det inte är jakt. Den kan fungera som familjehund men kräver mycket fysisk och mental aktivering för att må bra. Man bör inte enbart ha den som sällskapshund.

Gotlandsstövare som sitter i gräset bredvid ett rött hus

Hälsa och pälsvård

Det är en frisk ras utan särskilda rasbundna sjukdomar. Rasen kan uppnå en hög ålder, 14-17 år är inte ovanligt.

Pälsen på en gotlandsstövare är kraftig, tät och grov. Hunden kan ha underull. Pälsen är kortare på vissa ställen såsom på huvudet och öronen, och längre på exempelvis lårens baksidor. Det är en lättskött päls och det räcker med att bada hunden vid behov.

Vanliga frågor om gotlandsstövare

Hur är gotlandsstövare?

Gotlandsstövare är en vänlig och mjuk hund. Det är en hund med stor jaktlust och har ett stort behov av motion och mental aktivering.

Liknande artiklar