Det är nog få som inte sett den, oftast gråa, storvuxna och lite raggiga irländska varghunden. Det är faktiskt en av de största av alla hundraser. Och trots sin storlek är det en graciös och atletiskt byggd hund där rörelserna är effektiva men lätta.
Rasen har en mycket gammal historia. Som rasens namn antyder är det en ras som tidigare har använts för jakt på bland annat varg. Numera är det främst en sällskapshund. Den brukar kallas för den vänliga jätten inom hundvärlden och är en social och tillgiven hund. Den kräver dock en hel del motion och även utrymme vilket man måste vara medveten om.
Fakta om irländsk varghund
| Mankhöjd hanar: | minst 79 cm |
| Mankhöjd tikar: | minst 71 cm |
| Vikt hanar: | minst 54 kg |
| Vikt tikar: | minst 40 kg |
| Rasklubb: | Svenska Irländsk Varghund Klubben |
| Rasgrupp: | Grupp 10 (Vinthundar) |
Historia
Den irländska varghundens ursprung är mycket gammalt. De kommer som namnet antyder från Irland och heter där irish wolfhound. Redan kelterna hade snabba och stora jakthundar och de hade utbyte med romarna. Dessa anses härstamma från greyhound som finns avbildade på egyptiska målningar. De storvuxna irländska hundarna kunde ha antingen slät eller sträv päls. Ju mer tiden gick kom dock den sträva pälsen att dominera. Man tror att det kan ha med det kargare irländska klimatet att göra.
Rasen fanns på Irland redan under det första århundradet e.Kr. och de förekommer i olika myter och berättelser. Det första skriftliga omnämnandet av de stora jakthundarna skrevs redan år 391 av den romerske konsuln Quintus Aurelius Symmachus. I denna skrift beskrivs en person som tar med sig 150 hundar vid en flykt till Skottland. Man anser därför att rasen är ursprunget till en annan storvuxen hundras – den skotska hjorthunden.
Människor gav irländska varghundar, gärna i par, som gåvor till till exempel de europeiska och skandinaviska kungahusen. Detta gjorde man från medeltiden ända till 1600-talet. Hundarna exporterades därför till länder som Danmark, Indien, Polen och Frankrike.
En irländsk varghund har använts som jakthund på varg. Under renässansen beskrevs hundarna som vargdödare. På 1500-talet fanns det till och med ett krav om att varje grevskap på Irland skulle ha 24 hundar för att skydda fårhjordarna från vargar. Det cromwellska förbudet som kom 1652 innebar ett förbud mot att exportera hundar för att försöka rädda rasen. Detta förbud gjorde att rasen bevarades under en period.
Den irländska varghunden dog nästan ut på 1800-talet
Med tiden började dock vargen försvinna från Irland. Detta, tillsammans med en tilltagande export av hundarna, gjorde att rasen var på gränsen till utrotning och var nästan utdöd vid mitten av 1800-talet.
På 1800-talet ökade intresset för rasen och den blev en symbol för den irländska kulturen och det keltiska förflutna. Detta gjorde att den skotska kaptenen George Augustus Graham 1862 lyckades återskapa rasen genom att få tag på några få kvarvarande exemplar. Han tog även in skotska hjorthundar och korsade in borzoi och grand danois för att få fram den irländska varghunden som vi känner igen den idag.
På en hundutställning på Irland 1879 fanns irländska varghundar för första gången representerade. En rasklubb bildades 1885 och den erkändes sedan av den irländska kennelklubben 1920. Den är även internationellt erkänd av hundorganisationen FCI.
Nuförtiden ägs och föds hundar upp i ganska stort antal även utanför Irland. Den första irländska varghunden kom till Sverige från Norge 1931 och den svenska rasklubben bildades 1976 då aveln tog fart. I slutet av 2021 fanns det 842 individer i Sverige som var registrerade hos Jordbruksverket.
Användningsområde och mentalitet
Ursprungligen har den irländska varghunden använts som hetsjakthund på varg och hjort. Detta åtminstone fram till slutet av 1600-talet. Numera är den främst en trevlig sällskapshund. Den förekommer dock inom aktiviteter såsom utställningar samt lure coursing (jakt på konstgjort byte) och hundkapplöpning. Detta för att testa hundens naturliga jaktinstinkter.
Man brukar säga att rasen är som ett lamm hemma men ett lejon vid jakt. Dessa hundar har fortfarande kvar sina starka jaktinstinkter vilket man behöver ta i beaktande. Som med alla hundar behöver rasen god uppfostran, träning och socialisering. Som jakthund kan den ha behövt ta egna snabba beslut och det kan därför kräva lite mer av ägaren vid träning.
Man kan också höra att den irländska varghunden är hundvärldens vänliga jätte. Den är lugn, positiv och tillgiven, både mot människor och andra hundar och djur. Den är även lojal mot sin familj och modig. Vissa, både människor och djur, kan dock skrämmas av dess storlek.
Man måste också vara medveten om att rasen kräver en hel del motion då den är aktiv, snabb och rörlig. Den vill gärna få möjlighet att springa men på grund av jaktinstinkten kan dem vara svår att ha lös. Som med alla valpar och unga hundar ska man vara försiktig med för mycket motion för att undvika skador.
Eftersom rasen är storvuxen ska man tänka på utrymme och när den umgås med till exempel barn eller yngre personer. Kan man tillgodose behoven hos rasen är det en trevlig sällskapshund.
Hälsa och pälsvård
Storvuxna hundraser har generellt en kortare livslängd och den irländska varghunden är inget undantag. Det förekommer vissa sjukdomar inom rasen såsom lunginflammation, skelettcancer och hjärtsjukdomar. Rasklubben, Svenska Kennelklubben och Sveriges lantbruksuniversitet bedriver forskning kring en viss hjärtsjukdom, dilaterad kardiomyopati, som kan förekomma i rasen. Det finns också avelsprogram och screening vilket gör att vissa sjukdomar som lever- och ögonsjukdomar är sällsynta.
Pälsen på en irländsk varghund är grov, sträv och hård. Det ger ett bra skydd mot väder och vind. Pälsen har ett typiskt naturligt och raggigt utseende och är speciellt raggig ovanför ögonen och under hakan (skägget). Det är en lättskött päls som dock behöver borstas då och då och ansas vid behov.
Irländsk varghund som vakthund
Den irländska varghunden brukar inte vara lämplig att ha som vakthund. Detta eftersom den är vänlig mot främlingar. Hundens storlek kan dock kanske avskräcka någon oinbjuden person.
Irländsk varghund eller grand danois?
Båda raserna tillhör världens största hundraser. De är ungefär lika höga i mankhöjd. Grand danois har en kort och slät päls medan den irländska varghunden har en grov och sträv päls. Hundarnas ursprung skiljer sig åt. Medan varghunden har varit en jakthund, har grandisen varit en vakt- och skyddshund. Båda raserna har även sina hälsoproblem, bland annat hjärtproblem. Bägge raserna är vänliga och tillgivna sin familj. Grand danois är mer reserverad mot främlingar vilket inte den irländska varghunden generellt är.
Vanliga frågor om irländsk varghund
Mankhöjden hos en irländsk varghund ska inte understiga 79 cm för hanar och 71 cm för tikar. Idealhöjden är 81-86 cm hos tikar respektive hanar.
En fullvuxen hane väger cirka 54 kg och tik 41 kg.
I Sverige är livslängden cirka 7-8 år. Tikarna lever generellt längre än hanarna.
En irländsk varghund kostar cirka 15 000-20 000 kronor.