Bullmastiff är en stor hundras från Storbritannien. Den är kraftfull och ger ett intryck av styrka och rörlighet utan att vara klumpig. Det är en robust och tålig hund som använts för att jaga tjuvskyttar men numera främst är en sällskaps- och familjehund. Trots sin respektingivande kroppshydda är det en vänlig, lugn och lojal hund som skyddar sin familj.
Fakta om bullmastiff
| Mankhöjd hanar: | 64-69 cm |
| Mankhöjd tikar: | 61-66 cm |
| Vikt hanar: | 50-59 kg |
| Vikt tikar: | 41-50 kg |
| Specialklubb: | Svenska Bullmastiffklubben |
| Rasgrupp: | Grupp 2 (Schnauzser och pinscher, molosser och bergshundar samt sennenhundar) |
Historia
Bullmastiff är en hundras från Storbritannien. Hundar av denna typ har länge funnits i England. Hundarna har från mitten av 1860-talet använts som vakthundar och av skogvaktare för att skydda och hjälpa till med att hålla efter tjuvskyttar.
Under industrialiseringen ökade tjuvjakten och man ansåg att mastiffen var för stor och tung och den engelska bulldoggen för aggressiv. Man ville ha en hund som kunde jaga ifatt tjuvskyttarna, fälla dem och hålla fast dem. Detta skulle dock göras utan att hunden för den skull vara alltför aggressiv. Tjuvskyttarna skulle dessutom hållas kvar på platsen tills viltvårdaren kom och grep personen. Man ville inte heller att hunden skulle ha någon jaktlust. Efter en hel del tid kom man fram till att den ultimata blandningen var 60 % mastiff och 40 % engelsk bulldogg.
Efter några generationers renrasig avel godkändes rasen till slut av den brittiska kennelklubben 1924. 1933 erkändes den också av den amerikanska kennelklubben. Den är även internationellt av FCI. De första bullmastifferna kom till Sverige på 1950-talet.
Användningsområde och mentalitet
Som vi har skrivit om ovan har bullmastiffen en bakgrund som vakthund. Än idag kan den ibland användas av polis och militär i England. Numera är det dock en utpräglad sällskapshund och en trevlig familjehund.
Bullmastiffen kräver, som alla hundar, regelbunden motion, promenader och mental aktivering. Den har dock inte samma krav på aktiviteter som en brukshund. Den gör det gärna i sitt eget tempo. Rasen beskrivs som intelligent, egensinnig och självständig och vill gärna därför själv få bestämma vad som ska göras, när, hur och i vilken takt. Det går givetvis att både träna och tävla men metoderna behöver anpassas utifrån rasen. Rasen har också lätt för att lära och kan bli uttråkad om den får göra samma saker om och om igen.
Även om bullmastiffen är en respektingivande hund är den mycket vänlig, lugn och tillgiven med ett milt temperament. Rasen beskrivs ofta som modig, vaksam och pålitlig. Utifrån sin bakgrund är de också tåliga och lojala beskyddare. Den passar för familjer med relativt väluppfostrade och kanske lite äldre barn. Som med alla hundar behöver man ha koll på när de leker med barn och särskilt bullmastiffen som är en stor och tung hund.
Mot främlingar kan de vara reserverade och ganska misstänksamma. Därför är det viktigt med social träning och uppfostran från tidig ålder. Hundarna kan också vara mindre toleranta mot de andra djur som finns i familjen. Rasen kan slabba och dregla en hel del och har också en tendens till att snarka.
Bullmastiff som familjehund
Bullmastiffen anses vara en trevlig familjehund. Det är en pålitlig och trofast beskyddare som gärna umgås med sin familj. Den kanske passar i familjer med lite äldre barn då det är en stor och tung hund som till exempel enkelt kan knuffa undan ett barn. Man bör inte ha några extrema ambitioner gällande träning och tävling men givetvis behöver man som med alla hundar aktivera och motionera den.
Bullmastiff som brukshund
Man kan inte säga att bullmastiffen är en brukshund. Det är en intelligent hundras som också är både självständig och egensinnig. Detta gör att de själva bestämmer vad som ska göras, hur det ska göras, när det ska göras och i vilken takt. Det går givetvis att både träna och tävla men metoderna behöver därför anpassas. Rasen har också lätt för att lära och kan bli uttråkad om den får göra samma saker om och om igen.
Hälsa och pälsvård
Det förekommer vissa sjukdomar och hälsoproblem i rasen. Det förekommer till exempel armbågsdysplasi (ED), korsbandsrupturer och cancer i olika former. Det finns även ett hjärtfel vilket gör att föräldradjuren måste kontrolleras innan parning sker. Rasen finns med i de Särskilda Rasspecifika Domaranvisningarna (SRD). Som de flesta stora hundraser har bullmastiffen generellt en kortare livslängd än mindre hundraser. Den förväntade livslängden är cirka 8-10 år.
En bullmastiff har en kort, hård och tät päls. Den ger ett bra skydd vid dåligt väder. Pälsvården är inte särskilt krävande utan det räcker med att borsta pälsen regelbundet. Man kan också bada hunden då och då. Rasen fäller sin päls och det blir då en hel del hår. Man bör dock kontrollera öron, ögon och hudveck dagligen.
Vanliga frågor om bullmastiff
Bullmastiffen är intelligent, självständig och modig. Det är en pålitlig och vaksam beskyddare. Det är också en vänlig, lugn och tillgiven hundras.
Den största skillnaden är att en bullmastiffen är mindre än en (engelsk) mastiff. Medan bullmastiffen väger knappt 60 kg kan en mastiff väga upp emot 90-110 kg.
I slutet av 2022 fanns det 802 bullmastiffer i Sverige som var registrerade hos Jordbruksverket.
Bullmastiffer blir omkring 8-10 år gamla.
Hanhundar väger omkring 50-50 kg och tikar 41-50 kg.
