Cimarrón uruguayo kommer som namnet antyder från Uruguay. Det är en klok och modig hund som använts som värdefull boskaps- och vakthund för bönderna i landet. Rasen är van att arbeta och har därför ett stort behov av både fysisk och mental aktivering. Den behöver därför en ägare som har vana av att arbeta med hundar och olika aktiviteter. Det är en stor hund där hanarna kan väga upp emot 45 kg och uppnå en mankhöjd på drygt 60 cm.
Fakta om cimarrón uruguayo
| Mankhöjd hanar: | 58-61 cm |
| Mankhöjd tikar: | 55-58 cm |
| Vikt hanar: | 38-45 kg |
| Vikt tikar: | 33-40 kg |
| Rasklubb: | Klubben för gårds- och boskapsvaktare |
| Rasgrupp: | Grupp 2 (Schnauzer och pinscher, molosser och bergshundar samt sennenhundar) |
Historia
Ursprunget till hundrasen cimarrón uruguayo är oklart. Den kommer dock från Uruguay.
Man tror att den härstammar från de hundar som de spanska och portugisiska conquistadorerna tog med sig under 1700-talet och sedan lämnade kvar. Dessa hundar var antagligen av vinthundstyp. De hundarna korsades sedan med andra raser som molosser och vallhundar och genom en naturlig selektion utvecklades det senare till en egen ras. Detta inom ett begränsat geografiskt område vid namn Cerro Largo. Namnet cimarrón syftar på just vildhund och det naturliga urvalet gjorde att de hundar som var mest dugliga, starka och intelligenta överlevde under de tuffa förhållandena.
Det beskrivs i historiska dokument att hundarna levde vilda i stora flockar som var farliga för både människor och boskap. I städerna sköts hundarna som också uppmuntrades av myndigheterna. Vissa hundar lyckades undkomma detta och flydde ut i skogen vid Cerro Largo. Bönderna såg värdet hos dessa hundar vilket gjorde att de tämjde dem. De började sedan använda hundarna dels som vakthundar på gårdarna och egendomarna och dels som boskapshundar. Bönderna bedrev sedan ett avelsarbete för att behålla typen och hundarnas arbetsfunktion.
Rasen har en hel del gemensamt med andra boskapsvaktande iberiska molosserhundar som till exempel rasen cão fila de são miguel.
1969 visades rasen för första gången på en hundutställning. Tjugo år sedan blev den erkänd av kennelklubben i Uruguay och den första rasstandarden utformades även då. Rasen är idag Uruguays nationalras. Rasen erkändes internationellt 2006. Den första svenska individen av cimarrón uruguayo var en en hane som kom till Sverige 2008. Men hunden registrerades i den svenska kennelklubben först året efter.
Användningsområde och mentalitet
Cimarrón uruguayo är en vall- och boskapsdrivande hund. Den har även vaktegenskaper till den boskap som den passar. Den kan också användas som jakthund på storvilt. Rasen måste få arbeta både fysiskt och mentalt och har ett stort motionsbehov. Man kan till exempel träna hunden i vallning, lydnad och/eller viltspår. Den är också i behov av en ägare som har stor vana med att arbeta med hundar.
Rasen har ett jämnt temperament, är intelligent, lättlärd och mycket modig. De är mycket tillgivna mot sin ägare/flock men kan vara lite mer reserverad mot främmande personer.
Hälsa och pälsvård
Eftersom antalet individer i Sverige är så pass få går det inte att bedöma hälsotillståndet i rasen. Som de flesta hundar bör de röntgas innan avel. Livslängden är cirka 10-13 år.
Rasen har en päls som är kort och slät med underull. Den är lättskött och kräver därför minimal skötsel.
Vanliga frågor om cimarrón uruguayo
En cimarrón uruguayo är klok, modig och har ett jämnt temperament.
2020 fanns endast en registrerad individ av rasen i Sverige.
