Skulle du se en saarloos wolfhond i naturen skulle du nog instinktivt tro att det är en varg. Och det är inte så konstigt. Rasen är nämligen ursprungligen en korsning mellan just varg och schäfer. Därför är det inte särskilt konstigt att dessa hundar ser ut som vargar.
Det är dock inte bara utseendet som påminner om en varg utan även rörelsesättet. Rasen är en outtröttlig travare som enkelt avverkar långa distanser. Rörelserna är lätta och avviker därför från många andra hundrasers rörelser.
Denna ras anses vara en sällskapshund – en energisk, självständig och reserverad sådan. Därmed lämpar sig denna hundras mer för aktiva hundägare med en stor tidigare erfarenhet av hundar. Det är en ny och ovanlig ras i Sverige. Som med alla hundar är det viktigt att veta vad det är för typ av hund man köper.
Fakta om saarloos wolfhond
| Mankhöjd hanar: | 65-75 cm |
| Mankhöjd tikar: | 60-70 cm |
| Vikt: | 30-45 kg |
| Rasgrupp: | Grupp 1 (Vall-, boskaps- och herdehundar) |
Historia
Saarloos wolfhond kallas också för den europeiska varghunden. Detta är en hundras från Nederländerna. Den nederländske skeppskocken och djurintresserade Leendert Saarloos korsade på 1930-talet schäfer med varg. Tidigare hade han experimenterat med djur som duvor och kaniner.
Han menade att hundar hade blivit för humaniserade och att uppfödare främst avlade på utseende. Därför ville han få fram de naturliga egenskaperna i schäfern för att få fram ännu bättre arbetshundar, främst inom polisväsendet. Han ansåg nämligen att schäfern var för nervös för att bli en riktigt bra polishund och trodde att genom att korsa in vargen så skulle detta upphöra.
Saarloos korsade 1932 den tyska schäfern Gerard von Transrhenum med vargtiken Fleur. Därefter blandades mer schäfer in och till slut bestod rasen av 75 procent schäfer och 25 procent varg. Denna ras blev dock inte den modiga och självsäkra polishund som han tänkt utan blev mer känsliga och skygga. Rasen kom dock att fungerar bra som ledarhund för blinda, varpå Saarloos startade en skola för blindhundar. Men i den fortsatta aveln med hundarna försvann de rätta egenskaperna och användningen som ledarhundar upphörde därmed.
Saarloos wolfhond fick sitt namn efter rasens fader
Målet med rasen, som då kallades för europeisk varghund, och den fortsatta aveln var att få den erkänd av den nederländska kennelklubben. Detta försökte han med 1942 men kennelklubben avslog hans begäran på grund av att hundarna vara för inavlade och skygga. Under nästkommande 30 åren försökte han få rasen godkänd. Inte förrän 1975 erkändes rasen av kennelklubben, sex år efter Saarloos död. Då fick rasen namnet saarloos wolfhond, nederländska för Saarloos varghund, till hans ära. 1981 blev rasen även internationellt erkänd av FCI.
Det bildades en förening i Nederländerna för rasen som hade stor inverkan på den fortsatta aveln. Man blandade in andra raser såsom norsk älghund och siberian husky. Detta för att dels motverka inavelsgraden och dels försöka få fram de egenskaper som Saarloos önskade.
Det fanns personer i föreningen som inte höll med om riktlinjerna varpå de blev utkastade. De bildade istället en egen förening – Leendert Saarloos stiftelse, som sedan blev en del av den belgiska Saarloos wolfhond-föreningen. I Belgien ville man bevara varghunden så långt som möjligt och avlade därför med endast saarloos wolfhond.
Rasen är väldigt ovanlig i Sverige. I slutet av 2021 fanns det endast 28 registrerade individer enligt Jordbruksverket.
Användningsområde och mentalitet
Saarloos wolfhond är inte avlad för en specifik uppgift. Den är främst en familjehund och sällskapshund. Det är en energisk, uppmärksam och kraftfull hund som har en stolt och självständig karaktär. Det finns individer som har lyckats inom olika hundsporter såsom agility men dessa är få till antalet. De är oftast svåra att träna utifrån sin självständighet, stolthet och envishet. Den följer främst sin egen vilja, vilket gör att den inte gör saker den inte vill och kommer inte att lyssna på en erfaren ägare. Man behöver träna hunden tidigt och ha ett starkt ledarskap. Framförallt är det friluftsliv med vandringar och dylikt som passar rasen bäst.
Gentemot sin ägare är den både tillgiven och pålitlig. Den är känslig för ägarens sinnesstämning. Saarloos wolfhond kan bli orolig om den lämnas ensam under en längre tid. Den vill gärna vara med sin ägare. Flockinstinkten är stark och tycker om barn.
Rasen har ett stort behov av att kunna röra sig fritt. De kan gärna leka men på sina egna villkor. Saarloos wolfhond kan bo i lägenhet men bör inte bo alltför centralt. Detta då den behöver vara utomhus en hel del, särskilt i naturen.
Denna ras är reserverad och misstänksam mot främlingar. När den utsätts för okända miljöer och situationer kan den ge ett nervöst intryck. Den kan då reagera med att fly, vilket är ett beteende som liknar vargens. Rasen ska inte vara aggressiv och skäller sällan. Denna mer omfattande misstänksamhet mot främmande människor gör att man som ägare och uppfödare har ett särskilt ansvar. Svenska Kennelklubben (SKK) rekommenderar därför att man noga tänker över om hundrasen är lämplig för en. Man bör också inhämta kunskap om de mentala egenskaperna hos föräldradjuren.
Hälsa och pälsvård
Då antalet individer i Sverige är så få kan man inte göra en korrekt bedömning av rasens hälsotillstånd. Om man tittar på rasen som helhet och inte bara i Sverige, förekommer bland annat höftleds- och armbågsdysplasi, ögonsjukdomar, epilepsi och den neurologiska sjukdomen degenerativ myelopati. Livslängden är cirka 10-12 år.
Pälsen hos en saarloos wolfhond är rak och tät. Det är en stor skillnad på pälsen under sommartid respektive vintertid. På vintern har hunden en kraftig underull som tillsammans med täckhåren blir till en riklig päls över hela hundens kropp. Den skyddar mot ett kyligt klimat. Sommarpälsen består av mest täckhår vilket ger ett mer benigare intryck. När vinterpälsen fälls krävs mer pälsvård än under sommartid. Det räcker med att bada hunden vid behov.
Jämförelser med andra hundraser
Saarloos wolfhond är en hundras som till utseendet påminner mycket om vissa andra hundraser. Nedan kan du läsa dig till hur den skiljer sig åt från dessa!
Saarloos wolfhond eller tamaskan?
Tamaskan kallas också för finsk varghund. Rasen är en korsning mellan schäfer, siberian husky, samojed och alaskan malamute. Tanken med rasen är att få en så varglik hund som möjligt men med ett temperament som gör den lämplig som familjehund. Rasen är inte erkänd av den svenska kennelklubben, vilket saarloos wolfhond är.
Utseendemässigt är raserna lika varandra och de är ungefär lika höga i mankhöjd. Tamaskan är lättlärda och intelligenta men är inte lämpliga för en förstagångshundägare, vilket inte en saarloos wolfhond heller är.
Saarloos wolfhond eller siberian husky?
Siberian husky är en slädhund medan en saarloos wolfhond inte har något specifikt användningsområde. De påminner om varandra utseendemässigt. Båda raserna är uppmärksamma, livliga och kan vara reserverade. En siberian husky får dock inte vara skygg gentemot människor.
Saarloos wolfhond eller alaskan malamute?
Precis som siberian husky har alaskan malamute avlats för en viss arbetsuppgift, i detta fall draghund. Bägge raserna behöver en tydligt ledarskap. Alaskan malamute kan bli dominanta gentemot andra hundar och en saarloos wolfhond har en tydlig fri vilja och självständighet. Saarloos wolfhond är högre i mankhöjd än en alaskan malamute men de kan väga ungefär lika mycket.
Vanliga frågor om saarloos wolfhond
En saarloos wolfhond är energisk, självständig och kraftfull hund. Den är tillgiven sin ägare men reserverad och misstänksam mot främmande personer.
