Samojedhund – den vänliga arbetande hunden från Sibirien

Samojedhunden är en stor och vänlig hundras som är lätt att känna igen. Den har nämligen en tjock och fluffig vit päls. Samojeder är arbetsvilliga hundar som gärna kan dra slädar, valla boskap eller jaga. Trots att detta är en väldigt tuff hundras kan dessa hundar lika gärna slappa med sin familj som arbeta. De är dessutom vänliga och lättsamma, vilket gör dem till utmärkta sällskapshundar.

Samojedhundar ser lite ut som isbjörnar har därför ett väldigt älskvärt utseende. På länken kan du läsa dig till vilka andra hundraser som ser ut som björnar. Som alltid är det dock viktigt att du väljer en hundras vars mentalitet och egenskaper passar dig. Det är med andra ord inte bara utseendet som du bör gå på när du väljer hund. Du bör därmed försäkra dig om att du kan ge en samojed den motion och mental aktivering som krävs.

Detta är också en av de hundraser som tål kyla allra bäst. Faktum är att samojedhunden av naturen är perfekt formad för att trivas i kallt väder. De har en väldigt effektiv dubbelpäls som skyddar dem mot kylan. Dessutom har den en aningen uppdragen mun som ger rasen dess typiska smil. Detta förhindrar även att dregel samlas vid hundens läppar. Därmed bildas inte heller små istappar kring munnen.

Fakta om samojedhund

Mankhöjd hanar:ca 57 cm
Mankhöjd tikar:ca 53 cm
Vikt hanar:20-25 kg
Vikt tikar:16-20 kg
Rasklubb:SPHKs Rasklubb För Samojed
Rasgrupp:Grupp 5 (Spetsar och raser av urhundstyp)

Historia

Samojeden är en arktisk spetshund. Den har sitt ursprung från de samojediska, därav namnet, och ostjakiska folkslag som fanns i Rysslands nordliga delar inklusive Sibirien. Dessa folkslag var nomader som levde på jakt. De använde hundarna främst som jakthundar och draghundar men också som vallhundar.

Användningen varierade och berodde på hur de olika familjegrupperna hos folkslagen försörjde sig. I de södra delarna användes till exempel vita, svart- och brunbrokiga hundar för renvallning. I de nordligare delarna var hundarna enbart vita och användes främst för jakt och som slädhundar. Hundarna levde oavsett vilket användningsområde nära sin ägare. De användes därmed också som värmekälla för människorna.

Rasen anses vara ett sibiriskt kulturarv och har under en väldigt lång tid anpassats till att överleva under tuffa bistra förhållanden och med enbart lite föda.

Samojedhunden beskrevs första gången år 1698

Första gången man beskrev samojedernas hundar var 1698. Detta gjordes av den brittiske reseskildraren Adam Brand. Hundarna började spridas till Västeuropa på 1870-talet genom att pälshandlare och timmerhandlare använde dem för sina färder. Den norske upptäcktsresanden Fridtjof Nansen köpte samojeder som slädhundar till sin expedition till Arktis 1893-1896. Även Roald Amundsen använde samojedhundar till sin expedition genom Nordostpassagen 1918-1922. Samojeder har även getts som gåva till olika kungligheter såsom prinsessan Alexandra av Danmark under 1880-talet.

I slutet av 1800-talet tillbringade den brittiske zoologen Ernest Kilburn Scott några månader bland olika samojedstammar. Han tog sedan med sig en brun hanvalp som hette Sabarka när han återvände till England som gåva till sin fru. Han importerade även sedan en cremefärgad tik vid namn Whitey Petchora från Uralområdet och en vit hane, Musti, från Sibirien. Detta gjorde han systematiskt, bland annat genom att köpa hundar från olika polarexpeditioner, och han påbörjade sin uppfödning 1896. Det är dessa hundar som är grunden till dagens ras.

Det sägs att inte fler än tolv individer ligger till grund för alla samojeder som idag existerar. Det betyder att den genetiska variationen inom rasen är väldigt liten.

Den första rasstandarden fastställdes redan 1908 genom ett samarbete mellan den svenska och norska kennelklubben. Då var det en storleksvariant av nordisk spets eller lapsk spets. I England fastställdes rasstandarden 1909 av rasklubben och erkändes av landets kennelklubb tre år senare. Rasen är även internationellt erkänd av FCI. Det är den nordiska kennelunionen (NKU) som har avelsansvaret för rasen sedan 1969.

De första samojedhundarna kom till Finland i början av 1890-talet och därifrån kom de sedan till Sverige. Den första individen i vårt land registrerades 1893. I slutet av 2021 fanns det 3 452 individer som var registrerade i Sverige enligt Jordbruksverket.

Närbild på en samojedhund som ser ut att le

Användningsområde och mentalitet

Samojeden är en polarhund. Den är en slädhund, draghund och sällskapshund. Den är uthållig, trygg och envis. Den älskar att arbeta fysiskt och kan göra det både självständigt och i flock. Rasen behöver mycket fysisk och psykisk stimulans, både vad gäller dagliga promenader och annan fysisk träning flera gånger i veckan.

Fysisk träning kan exempelvis vara att man springer eller cyklar med hunden, att den simtränar eller att den drar. Man behöver dock tänka på att inte börja för hårt utifrån bland annat ålder utan successivt öka träningen. En samojed hänger gärna med på exempelvis en vandring i fjällen och fungerar även inom olika bruksgrenar. Vissa använder rasen som jakthund på till exempel rådjur eftersom viltinstinkten generellt är stark. 

Hundens rörelser uttrycker styrka, smidighet, värdighet och självförtroende. Den är stark, alert och livlig. Jaktinstinkten kan vara stor men varierar mellan individerna vilket gör att den oftast inte går att ha lös. Rasen används inte heller som vakthund. De har en stark egen vilja och går gärna iväg på sina egna äventyr vilket gör att den kan rymma.

En samojedhund är positiv, vänlig och mycket social. Den behöver dock, som alla hundar, få socialiseringsträning i tidig ålder. En samojed tycker om sin ägare och familj och hittar gärna på saker med familjen och vara nära.

Dessa hundar har väldigt lätt till skall och de kan även prata en del. De kan skälla vid en anledning, till exempel om den ser eller hör något, men kan också skälla av uttråkning. Rasen gräver om de tillåts. De tycker inte om att lämnas ensamma under en längre stund. De trivs också med att vara en hel del utomhus. 

Samojedhund som drar en skidåkare i snön

Samojedhund som familjehund

Samojeden kan vara en trevlig familjehund. Den är exempelvis social, vänlig och trygg. Man måste dock vara medveten om att en samojedhund är en arbetande ras som måste få utlopp för sin energi. Man måste ha tid för sedvanlig socialisering och uppfostran men också långa dagliga promenader, fysisk träning och mental aktivering varje dag. Hos en aktiv och friluftsintresserad familj kan samojeden passa bra. 

En samojed är ofta barnkär men det är som med alla hundar viktigt med uppsikt mellan barn och hund. Man måste också tänka på att en vuxen hund är till exempel för stark för ett barn ska kunna rasta den. 

Hälsa och pälsvård

Rasen är relativt frisk och sund. Viss förekomst av höftledsdysplasi (HD) och ögonsjukdom finns inom rasen. Livslängden är cirka 10-15 år. 

En samojedhund har riklig, elastisk, tät och tjock päls. Pälsen är dubbel med mjuk och tät underull och mer grövre och rakare täckhår. Den bildar en krage runt huvudet, särskilt hos hanarna, byxor på lårens baksidor och de ska även ha en rikligt bepälsad svans. Pälsen är aningen mjukare hos tikarna men pälsen ska oavsett kön ha en särskilt gnistrande lyster.

Även om samojeden har mycket päls, är den inte särskilt svårskött. Man behöver borsta den regelbundet, särskilt under fällningsperioderna. Man bör endast bada när hunden verkligen behöver det och man bör också föna hela pälsen torr för att undvika att fukteksem uppstår.

Närbild på en samojedhund

Jämförelser med andra hundraser

Samojedhunden är en populär hundras som många hundägare uppskattar väldigt mycket. Men hur står den sig mot andra hundraser av liknande typ? Svaret på denna fråga finner du nedan!

Samojedhund eller eurasier?

Samojedhund och eurasier påminner en hel del om varandra. Och det är inte så konstigt eftersom man har avlat in samojed i just eurasier. De är båda spetshundar med liknande päls och storlek. En eurasier är aningen större vad gäller vikt och mankhöjd. En samojed är dock vit medan en eurasier har andra färger och där vit inte är en godkänd färg.

Båda raserna tillbringar gärna tid med sin ägare och familj. Men medan en samojedhund är en ras som behöver mycket fysisk motion krävs inte eurasiern detsamma. En samojed vill gärna arbeta medan eurasiern är främst en sällskapshund. Deras egenskaper skiljer sig också en del åt.

Samojedhund eller chow chow?

Även om samojed och chow chow tillhör spetshundarna finns det mycket som skiljer dem åt. Till viss del påminner utseendet om varandra men de har olika färger och storlekar. En chow chow är mer kompakt och även aningen mindre än en samojed.

Även om chow chowen har tidigare använts till jakt och drag är den idag främst en sällskapshund. Den kräver inte i närheten av så mycket motion och fysisk träning som en samojed. Den är också tystlåten medan en samojed har lätt till skall. Den förstnämnda rasen är också mer reserverad mot främmande personer än en samojed som oftast är mycket social. Båda raserna tycker dock oftast om att tillbringa en del tid utomhus.

Samojedhund eller siberian husky?

Både samojedhunden och siberian husky kommer från Sibirien. De används båda som släd- och draghundar. Det är generellt friska raser och de är ungefär lika stora vad gäller både vikt och mankhöjd. En samojed är fysiskt sett starkare än en siberian husky. De har liknande päls som fälls och badas endast vid behov.

Båda raserna har en stor jaktinstinkt vilket oftast medför svårigheter att ha dem löskopplade. Bägge raserna är vänliga men en husky kan vara något reserverad som vuxen medan en samojed oftast är väldigt social. Båda två kräver en hel fysisk motion för att må bra.

Samojedhund eller american eskimo dog?

Båda raserna är medelstora spetshundar och de är bägge vita. En american eskimo dog är en bra vakthund medan en samojed inte brukar anses vara en vakthund. Den förstnämnda rasen är främst en sällskapshund medan en samojed är en arbetande ras som behöver mycket fysisk aktivering. De är bägge vänliga raser men medan en american eskimo dog gärna vill vara till lags är samojeden lite mer egensinnig och har en stark egen vilja.

Samojedhund eller japansk spets?

Båda raserna är vita, tillhör spetshundarna och har liknande pälsstruktur. En samojed är dock betydligt större. En japansk spets är anpassningsbar och fungerar i många olika miljöer och aktiviteter. En samojed är dock en mer arbetande ras men som också fungerar i olika sammanhang.

Båda dessa hundraser anses vara aktiva. Den japanska spetsen har låg jaktinstinkt medan samojedhunden kan ha en ganska stark sådan. Bägge raserna har också lätt till skall.

Samojedhund eller alaskan malamute?

Båda raserna är draghundar. De har liknande historia och kommer från samma typ av klimat. Medan samojeden kommer från Sibirien kommer alaskan malamute dock från Alaska. Den sistnämnda rasen är större och tyngre än en samojed.

De är båda vänliga, starka och uthålliga raser som saknar vaktinstinkt. En alaskan malamute kan däremot vara dominant mot andra hundar, vilket inte märks hos samojeden.

Närbild på två hundar av olika raser

Samojedhund eller akita?

Dessa två hundraser har mer skillnader än likheter med varandra. En akita är främst en sällskaps- och utställningshund men kan också återfinnas i många olika aktiviteter. En samojed är en arbetande ras som främst ses inom dragsporten och har ett större behov av fysisk träning.

Samojeden har en kraftigare kropp men akitan har en högre mankhöjd. Båda raserna anses vara sunda och friska.

Samojedhund eller pomeranian?

En pomeranian är främst en sällskaps- och utställningshund även om den förekommer inom olika hundsporter. En samojed älskar att arbeta och har ett större behov av fysisk träning än en pomeranian. Samojeden är också betydligt större och starkare än en pomeranian, och även färgen skiljer sig åt.

Bägge raserna är dock vänliga och tycker om sin familj. Medan en pomeranian är hemkär kan samojeden gärna hitta på egna äventyr utanför sitt hem.

Samojedhund eller golden retriever?

Bägge raserna är arbetande raser. Medan samojeden är en släd- och draghund är golden retriever en apporterande fågelhund. Det är båda vänliga och sociala raser. Utseendemässigt skiljer de sig dock åt, både vad gäller färgen och pälsen, men de har ungefär liknande mankhöjd.

Två hundar av olika raser som leker med varandra

Samojedhund eller schäfer?

Detta är två arbetande raser. Den tyska schäferhunden är ursprungligen en vallande ras men återfinns idag om bruksgrenar och som tjänstehund inom olika områden. Utseendemässigt är de väldigt olika och de har även olika egenskaper.

Vanliga frågor om samojedhund

Hur är en samojedhund?

Samojedhundar är intelligenta och självständiga hundar med en stark egen vilja. Men de är även vänliga och hängivna familjehundar. De gillar att vara nära sin familj och kan bli skälliga om de lämnas ensamma alltför länge.

Hur mycket motion behöver en samojed?

En samojedhund i vuxen ålder behöver motioneras ett par timmar om dagen. Detta är väldigt aktiva och lekfulla hundar som behöver mycket motion. De går gärna långa promenader, springer fritt i trädgården eller drar släde.

Är samojedhund allergivänlig?

Ingen hund är helt och hållet allergivänlig. Många pälsdjursallergiker tolererar dock samojedhundar bättre än många andra hundraser. Men framför allt valpars päls kan lätt utlösa allergiska reaktioner.

Vad kostar en samojedhund?

En samojedvalp kostar vanligtvis cirka 10 000-13 000 kr. Ibland kan priset vara lite högre men då bör det finnas goda skäl till detta. Ett exempel kan vara att föräldradjuren är väldigt meriterade.

Hur stor blir en samojed?

Samojedhunden är en medelstor hund. Tikar blir ca 53 cm i mankhöjd och väger 16-20 kg. Hanar blir ca 57 cm i mankhöjd och väger 20-25 kg.

Hur mycket ska en samojed väga?

Idealvikten för samojedhundar är 16-20 kg för tikar och 20-25 kg för hanar.

Hur snabbt växer en samojed?

Det tar ungefär två år för en samojedhund att bli helt fullvuxen. Det är också först då som de är redo att på allvar dra slädar, träna agility och liknande. Det är viktigt att hunden växer upp innan lederna utsätts för påfrestningar.

Hur många valpar får en samojed?

En samojed får cirka 4-6 valpar per kull. Total bör hanhundar inte få fler än 5 kullar eller upp till 35 valpar. Tikar bör inte få fler än 3 kullar eller upp till 20 valpar.

Liknande artiklar

Senaste inläggen av Sebastian Liljegren (se alla)