Det är nog få människor som inte känner igen en dalmatiner. Det är en av hundvärldens få prickiga hundraser och den har bland annat har avbildats i Disney-filmen Pongo och de 101 dalmatinerna.
Dalmatinern är en vänlig och mångsidig hund med en väldigt gammal historia. Rasen är känd för att skratta när den är glad. Detta gör den genom att dra upp läpparna och visa hela sitt bett. Den kräver en hel del motion, trivs gärna med utomhusaktiviteter och hänger gärna i stallet.
Fakta om dalmatiner
| Mankhöjd hanar: | 56-61 cm |
| Mankhöjd tikar: | 54-59 cm |
| Vikt hanar: | 27-32 kg |
| Vikt tikar: | 24-29 kg |
| Specialklubb: | Svenska Dalmatinersällskapet |
| Rasgrupp: | Grupp 6 (Drivande hundar samt sök- och spårhundar) |
Historia
Dalmatiner kommer från Kroatien där rasnamnet är dalmatinski pas. Man vet inte med säkerhet var rasen har sitt ursprung och flera olika länder som Egypten, Spanien och Indien har nämnts som ursprungsland. En teori är till exempel att romerna som utvandrade från Indien på 1200-talet har haft en stor inverkan på rasens spridning.
Så varför säger vi då att hemlandet är Kroatien? Jo, vid den kroatiska kusten, vid Medelhavet ligger Dalmatien som är den region som rasen fått namnet från. Det är också Kroatien som omnämns som hemland i den nuvarande rasstandarden. Man har också hittat hundar som påminner starkt om dagens dalmatiner på målningar i Dalmatien och i en kyrka på ön Losinj i Kroatien.
Dalmatiner är en ras med flera hundra år på nacken
En sak man kan säga med säkerhet är att dalmatinern är en väldigt gammal ras. Man har bland annat funnit en väggmålning i Aten från antikens Grekland där fläckiga hundar har avbildats. Denna väggmålning är daterad 1700 år f.Kr. och hundarna påminner till stor del om dagens dalmatiner. Man har även funnit motiv på tavlor i Europa från 1500- och 1600-talen där hundar som liknar dagens dalmatiner är målade.
I England har rasen förekommit från och med 1700-talet. Fram till ungefär början av 1900-talet användes nämligen rasen på gods och finare gårdar som en vagns- och stallhund. Hundarna vaktade i stallet och eskorterade diligenser och hästekipage och skyddade dem mot rån och överfall. Man ville därför ha hundar med en utpräglad revirkänsla och dessa användes sedan i aveln.
De äldsta texterna med beskrivningar av rasen har man hittat är från början av 1700-talet. I ett verk omnämns rasen med det latinska namnet canis dalmaticus. Verket “Synopsis of Quadrupeds” från 1771 beskriver rasen som mycket självständig. I verket kallades också rasen för dalmatian och det är även angett att Dalmatien är rasens ursprungsområde.
Rasen blev internationellt erkänd 1995
Den första rasstandarden (dock en inofficiell sådan) skrevs redan 1882 av en engelsman. 1890 omarbetades rasstandarden då den första rasklubben i England startades. England anses vara det land som har haft det största inflytandet på rasen och dess utveckling i modern tid. Rasen är erkänd internationellt av FCI sedan 1995.
De första dalmatinerna kom till Sverige från England och Tyskland. Rasen har varit representerad på utställningar i vårt land ända sedan sekelskiftet. Rasklubben i Sverige grundades 1962.
Användningsområde och mentalitet
Dalmatinern är numera en jakthund, sällskapshund och familjehund. Genom tiderna har dock rasen haft en rad varierande användningsområden såsom stall- och vakthund som vi nämnt ovan, minsökare, ledarhund, draghund och som hjälp och maskot i brandkåren i USA. De har även använts som räddnings- och tjänstehundar i försvaret.
Rasen har generellt en låg jaktinstinkt men kan även användas som jakthund. Den har anlag för att härma och kan därför ta efter en duktig jakthund om den arbetar tillsammans med en sådan. Den har en hel del vaktinstinkt och tar vaktandet på stort allvar men är inte överdrivet aggressiv. Om någon i dess närhet skulle hotas anses den vara mycket modig.
En dalmatiner är känd för att gärna umgås med hästar och den trivs därför utmärkt i en stallmiljö. Detta är inte särskilt konstigt eftersom den användes som just stallhund i England. I USA finns till exempel ett bruksprov för denna ras där man mäter förmågan hos hunden att följa häst och vagn samt häst och ryttare. En dalmatiner anses generellt att ha lätt för att umgås med olika husdjur.
Rasen är uthållig, ganska snabb, livlig och självständig. Den är dock mer sansad och lugn inomhus. Den är vänlig och trogen och följer sin ägare som vän och arbetspartner. Den trivs bäst när hela familjen är samlad och den vill gärna få vara med. Den tycker inte om att lämnas ensam under längre stunder.
Så kan du träna din dalmatiner
Den anses var mångsidig, anpassningsbar och lättlärd. Den vill gärna vara till lags men på sina egna villkor. Det krävs positiv förstärkning och inte monotona träningsmetoder för att få en dalmatiner att göra vad man vill. den behöver som alla hundar socialiseras och miljötränas tidigt.
Rasen passar för många olika aktiviteter och hundsporter som agility, lydnad och viltspår vilket passar bra eftersom de tycker om att spåra. Det är dock ingen arbetande bruksras. Man kan också se dem på en del utställningar runtom i landet. En dalmatiner behöver en hel motion. De tycker oftast om vatten och utomhusaktiviteter.
Den uppskattar att få vara lös en del under promenaden och den håller sig oftast nära sin ägare. Detta kräver dock givetvis att man också tränar inkallning och att man har den löskopplad där det är lagligt och lämpligt.
Hälsa och pälsvård
Överlag är rasen frisk och sund. Livslängden är cirka 12-14 år. Rasen har en speciell njurfunktion som skiljer sig från andra hundrasers. Man har tidigare trott att denna njurfunktion gjorde att de hade större benägenhet att utveckla urinsten än andra raser, men så är inte fallet. När det händer så handlar det främst om uratstenar. Hur man utfordrar sin hund spelar roll i om urinsten uppkommer eller ej.
Vissa hudproblem hos dalmatiner kan förekomma såsom allergi, utslag och klåda. Även här är en korrekt utfodring viktigt för att hunden ska må så bra som möjligt, vilket gäller alla hundar oavsett ras. De anses vara glupska och ha en omättlig aptit, vilket är viktigt att tänka på.
Valpar kan även födas döva som är en medfödd defekt. Dövheten är viktigt att uppfödaren upptäcker så tidigt som möjligt genom hörseltest. Det kan också vara så att valpen endast hör på ett öra. Detta har ingen eller enbart liten betydelse på hundens funktion. Hunden brukar därför kunna leva ett normalt hundliv.
Pälsen hos en dalmatiner är tät, kort, slät, hård och glänsande. Den anses vara lättskött och behöver endast badas vid behov.
Dalmatiner som familjehund
Dalmatiner anses vara en trevlig och allsidig familjehund. Den är energisk, livlig och aktiv utomhus men utan att vara stressig. Inomhus är den mer sansad så länge den får sina fysiska och psykiska behov tillgodosedda.
Dessa hundar trivs att vara med familjen och vill helst inte vara ensamma för långa stunder. Vissa menar dock att rasen inte passar som familjehund på grund av sin energi och att de kan vara lite buffliga kring barn utifrån sin storlek. Kan man dock se till att hunden uppfostras på ett bra sätt och får tillräcklig psykisk och fysisk aktivering bör en dalmatiner kunna vara en lika trevlig familjehund som många andra hundraser.
Dalmatiner som första hund
En dalmatiner brukar inte ses som särskilt lämplig som förstagångshundägare. Detta beror ju dock på hur mycket erfarenhet man har av hundar och hundägande i övrigt. En hund av denna ras är smart, livlig och aktiv. Den behöver tydliga regler och gränser och man behöver vara bestämd utan att vara hård. Klarar man av det så kan en dalmatiner vara en så god första hund som någon annan ras.
Dalmatiner som jakthund
Rasen har inte någon större jaktinstinkt men används ibland som jakthund. Den har nämligen ett naturligt anlag för att härma. Detta gör att den kan jaga tillsammans med en duktig och fullärd jakthund som den då härmar.
Dalmatiner som vakthund
Det förekommer en hel del vaktinstinkt i rasen. En dalmatiner tar sitt vaktande på stort allvar och den vaktar energiskt och med stor inlevelse säger den till om någon främmande närmar sig. Den är dock inte överdrivet aggressiv när den vaktar.
Jämförelser med andra hundraser
Nedan beskriver vi hur dalmatinern står sig jämfört med andra hundraser. Fortsätt att läsa för att få veta om du bör välja just denna ras eller istället en liknande sådan!
Dalmatiner eller labrador retriever?
Först och främst är det rasernas olika färger som skiljer dem åt. Medan dalmatiner är prickig kan en labrador retriever vara svart, gul eller leverbrun. Raserna är ungefär lika höga i mankhöjd. Ingen av raserna anses vara en brukshund men båda anses vara mångsidiga och passar för olika hundsporter.
Dalmatiner eller golden retriever?
Både dalmatiner och golden retriever tycker om vatten. Båda raserna har ungefär lika mankhöjd och mognar sent mentalt. Bägge raserna tycker om att vara med sin familj, är vänliga och intelligenta. De är båda allroundhundar även om en golden är mer av en arbetande ras än dalmatiner.
Dalmatiner eller rhodesian ridgeback?
Medan dalmatinern har sina prickar som kännetecken, har rhodesian ridgeback sin ridge, hårkammen på ryggen, som sitt särskilda kännetecken. En rhodesian ridgeback är högre än en dalmatiner.
Båda raserna kräver en hel del motion och tycker om sin familj. En ridgeback väljer dock oftast ut en person som sin favorit. Båda raserna ses framförallt som sällskapshundar och båda har en del vaktinstinkt i sig. Rhodesian ridgeback har mer jaktinstinkt än vad en dalmatiner har.
Dalmatiner eller ungersk vizsla?
En ungersk vizsla är en utpräglad och mångsidig jakthund från Ungern, vilket inte en dalmatiner är. Båda raserna är livliga, viss vaktinstinkt och har en god relation med sin ägare. De är ungefär lika stora, åtminstone i mankhöjd. Vid kallare väder kan bägge raserna frysa utifrån sin avsaknad av underull. Pälsen hos raserna är lättskött.
Vanliga frågor om dalmatiner
Dalmatiner har ett rykte om att vara aggressiva men detta sägs vara oförtjänt. Vissa individer kan dock ha viss aggressivitet mot andra hundar. Aggressivitet är ingen egenskap man önskar hos en dalmatiner och det är i utställningssammanhang ett diskvalificerande fel.
En dalmatiner är inte mer farlig än vad andra hundar av andra raser kan vara i vissa situationer. Om man till exempel retar, hotar eller om hunden har ont kan en hund kan även en dalmatiner bli farlig. Detta gäller även om hunden exempelvis inte är uppfostrad på ett korrekt sätt.
Nej, dalmatiner är inte en allergivänlig ras. Men hur man som allergisk reagerar på en viss hundras, eller individ, går inte att svara på.
Dalmatiner är en renrasig hund.
Denna hundras namn i singular är detsamma som i plural, det vill säga dalmatiner.
Nej, en dalmatiner föds helvit. Den får sina prickar allteftersom.
När valparna är ungefär 2-3 veckor gamla börjar de få sina prickar. Vid cirka fyra veckors ålder finns de flesta fläckarna men hunden kommer att fortsätta få prickar under hela livet, dock i långsam takt.
En dalmatiner är intelligent, lättlärd, energisk och vänlig. Den är vänlig och trogen sin ägare och familj och tycker om att vara tillsammans med dem.
En mer normal kull innehåller ungefär 6-8 valpar. De kan dock få väldigt många valpar och det har hänt flertalet gånger runtom i världen att en dalmatiner har fått upp till 18 valpar.
Enligt Jordbruksverket fanns det i Sverige 2835 registrerade individer i slutet av 2021. Enligt rasklubben ligger antalet registreringar på cirka 300-400 valpar per år.
Cirka 12-14 år gammal kan en dalmatiner bli. Detta är dock väldigt individuellt och beror på många olika faktorer.
Rent kroppsligt är en dalmatiner fullvuxen vid cirka 1,5 år. Psykiskt däremot är den inte fullvuxen förrän upp emot 4-årsåldern då den utvecklas relativt långsamt.
Hanarna väger omkring 27-32 kg medan tikarna väger cirka 24-29 kg.
En dalmatiner kostar omkring 20 000 kronor.
