Newfoundlandshund, även kallad ”nuffe” till vardags, är en stor och massiv hundras som enligt många liknar en björn. Hundarna är cirka 65-71 cm höga och väger 54-68 kg beroende på kön. Färgerna är brun, svart samt vit och svart.
En nuffe älskar generellt vatten och arbete. Det gör hunden till en oslagbar livräddare för nödställda människor. Det finns otaliga historier om newfoundlandshundar som räddat personer ur vatten men också i andra situationer. Egenskaper som simhud mellan tårna, styrka, vattenavstötande päls och stark svans gör hundarna till utmärkta simmare.
Fakta om newfoundlandshund
Mankhöjd hanar: | ca 71 cm |
Mankhöjd tikar: | ca 66 cm |
Vikt hanar: | 65-80 kg |
Vikt tikar: | 55-65 kg |
Specialklubb: | Svenska Newfoundlandshundklubben |
Rasgrupp: | Grupp 2 (Schnauzer och pinscher, molosser och bergshundar samt sennenhundar) |
Historia
Newfoundlandshund är en gammal hundras som kommer från ön Newfoundland i östra Kanada, därav namnet. Det finns flera olika teorier om hur förfäderna kom till ön. En av de mest populära är att hundarna härstammar från den svenske vikingen Leif Erikssons hundar som kom till ön under vikingatiden på 900-1000-talet. Om detta skulle stämma så skulle rasen vara släkt med den svenska utdöda dalbohunden.
Vissa menar också att hundarna korsades med den numera utrotade amerikanska svarta vargen. När Newfoundland upptäcktes 1497 av italienaren John Cabot nämndes inget om stora hundar. Man har också hittat en vikingatida boplats så har man inte heller funnit några spår av hundar.
En annan teori är att rasen skulle kunna härstamma från den tibetanska mastiffen. Då skulle hundarna, tillsammans med paleoindianer, kommit över Beringlandbryggan som var en landförbindelser mellan Asien och Nordamerika. Detta skulle ha skett cirka 10 000 år sedan. Enligt rasklubben fanns hundarna hos indianerna på Newfoundland där hundarna sågs som en gåva från Gud.
Newfoundlandshundar har i århundraden räddat människor i vatten
Britter, spanjorer, fransmän och andra började på 1500-talet fiska utanför ön. En teori är därför att rasens ursprung kommer från de olika slags hundar som kom med dessa fiskebåtar. Man tror att till exempel pyrenéerhund var en av dessa raser. Hundarna användes av fiskarna att dra in tunga redskap från det hårda och kalla vattnet men också för att dra tunga timmerlass.
Man såg redan då att hundarna hade utvecklat en unik instinkt att rädda nödställda människor i vattnet. Detta gjorde att hundarna blev oumbärliga följeslagare. När sedan kolonisationen av öarna började i början av 1600-talet så var både rasens utseende och också det karakteristiska arbetssättet redan känt. I slutet av 1780-talet beslutade den kanadensiska regeringen att de familjer som ägde en newfoundlandshund var tvungna att betala en skatt för att de skulle få behålla hunden.
Rasen är flera hundra år gammal men strök nästan med under kriget
Den första gången som hundarna beskrevs som “the Newfoundland dogs” var 1775. En av de äldsta kända bilderna av rasen är på ett kopparstick från 1790, följt av en teckning daterad 1800 och samt en målning från 1803.
Dagens ras har dock utvecklats av målmedveten avel i Storbritannien under 1800-talet. Man ville till exempel få den mer björnlik vilket gjorde att man korsade in sankt bernhardshund och mastiff. 1886 bildades sedan den engelska rasklubben och man skrev också den första rasstandarden. Rasen är internationellt erkänd av FCI och registrerades hos den amerikanska kennelklubben 1879.
Som med många andra hundraser dog nästan newfoundlandshundarna ut under första världskriget. 1923 fanns endast 23 hundar registrerade i Storbritannien men rasen blev sedermera pånyttfödd. De första hundarna kom till Sverige redan i slutet av 1800-talet. I slutet av 2021 fanns det i Sverige 1467 hundar som var registrerade i Jordbruksverket.
Användningsområde och mentalitet
Även om newfoundlandshundarna är av molossertyp och räknas till bergshundar så har den aldrig varit en boskapsvaktare. Som nämnts ovan har newfoundlandshunden en oerhört god förmåga i olika slags vattenarbeten. De har varit så kallade skeppshundar där de har dragit i land tunga fiskeredskap och även förtöjningslinan från skeppet till de som var på land.
De är kraftfulla simmare och kan på egen hand bogsera en mindre båt till land. Dessutom är de som också nämnts livräddare till sjöss för nödställda människor. Det sägs till och med att två hundar ingick i den obligatoriska utrustningen på de livräddningsstationer som fanns längs med den brittiska kusten. En historia gör gällande att en newfoundlandshund till och med räddade Napoleon Bonaparte efter att han fallit ombord.
Newfoundlandshundar har även haft andra arbetsuppgifter utöver att vara livräddare
Rasen har också genom historien haft andra arbetsuppgifter. Under den viktorianska eran sågs hundarna var duktiga barnvakter. De har även varit klövje- och draghundar. Newfoundlandshunden har till exempel spelat en stor roll i posttransporterna på ön. Hundarna skickades nämligen runt ön, över långa sträckor, i små grupper där de hittade självmant fram till byarna och levererade posten. Detta gjordes ända fram till 1941 då istället postflyget tog över arbetsuppgifterna från hundarna. Om du skaffar en hund av denna ras kan du alltså med fördel utrusta den med klövjeväska och/eller dragsele och sätta den i arbete.
Numera ses rasen som trevliga sällskapshundar men som också tycker om att arbeta. De tränas och tävlas dock i vattenarbete och fungerar väl som draghundar. Det finns till exempel ett särskilt vattenprov i livräddning för rasen. Det finns också hundar som än i dag arbetar som livräddare på badstränder i olika länder men också som terapihund.
Newfoundlandshunden är en vänlig jätte
Newfoundlandshund är känd för sitt milda, godmodiga, tålmodiga och mjuka temperament. I engelsktalande länder såsom USA och Storbritannien så beskrevs ofta rasen som “the gentle giant” vilket på svenska betyder den vänliga jätten. Hundarna är lojala och trogna mot sin familj vilket gör att de är utmärkta barn- och familjehundar. De tycker om att vara med sin familj och deltar gärna på olika slags aktiviteter. Dessa hundar vill inte vara ensamma hemma under längre stunder.
De trivs bättre med långa skogspromenader än med snabba cykelturer men drar gärna hem barnen eller matvarorna i en skrinda. Som med alla hundar behöver de förutom fysisk motion även få mental stimulans för att må bra. Även om de tycker om att arbeta så kan de också bli en soffpotatis vilket kan bidra till en övervikt om man inte ser upp.
En newfoundlandshund avstyr gärna konflikter
Hundarna beskrivs som intelligenta, beskyddande och kan gå emellan sin familj och eventuella inkräktare. De är vaksamma men okynnesskäller inte. Oftast räcker det med att hunden visar sin storlek och mod för att inkräktare ska backa undan, eller så ställer sig hundarna helt enkelt i vägen. Instinkten att rädda människor och djur innebär att det finns historier om att newfoundlandshundar varnat för brand eller räddat personer från att drunkna i poolen.
Hundarna kan också gå emellan barn om det uppstår konflikter. Dessutom är de generellt vänliga mot andra djur. De trivs ofta bra tillsammans och det är väldigt sällan som en newfoundlandshund är involverad i bråk med en annan hund.
Rasen har ingen utpräglad jaktinstinkt. Även om det är en varsam, vänlig och lugn hund så är det också en stor hund med en rejäl styrka. Man behöver därför se till att man har det fysiska utrymme som krävs men också att man kan hantera en stor och stark hund. Som ägare till en stor hund behöver man visa hänsyn till sin omgivning. Att tidigt börja med socialisering samt koppelträning och lydnadsträning är därför en god idé. En nuffe fäller också en del päls och kan dregla.
Kända newfoundlandshundar
Det finns många kända newfoundlandshundar. Framförallt har historierna handlat om hundar som räddat människor ur vatten. Som redan nämnts ovan sägs det att en nuffe räddade Napoleon Bonaparte när han föll överbord. En annan hund var Seaman som var en medlem av Lewis och Clark-expeditionen på 1800-talet när de korsade den nordamerikanska kontinenten under tre års tid. Det finns en staty över Seaman vid Fort Mandan i North Dakota.
En annan känd newfoundlandshund var Gander. Han följde med ett regemente vid namn Royal Rifles från Kanada till Hongkong under andra världskriget. Gander hjälpte till att slå tillbaka soldater vid flera tillfällen. Vid det sista tillfället tog han upp en japansk handgranat och kastade tillbaka den mot fienden. En explosion utlöstes och Gander avled men räddade flera kanadensiska soldater. 2000 fick han postumt Dickin-medaljen som ges till hundar som gjort extraordinära insatser.
Hälsa och pälsvård
Newfoundlandshundar är relativt förskonade från rasspecifika sjukdomar men både höftledsdysplasi (HD) och armbågsdysplasi (ED) förekommer. De har en ganska kort livslängd som brukar ligga mellan 8 och 10 år. En faktor som kan inverka på både livslängden men också problem med lederna är övervikt hos hunden. Eftersom hundarna redan väger en hel del gör det att även en liten övervikt bidrar till en extra påfrestning för lederna.
Rasen behöver mycket mat under sitt första år då de växer som mest, uppemot 45-50 kg! Därefter saktas ämnesomsättningen ner och de behöver inte äta lika mycket kalorier. När de är fullvuxna vid cirka tre års ålder har ämnesomsättningen minskat med cirka 10 %. Detta gör att man behöver anpassa fodret och portionsstorlekarna efter hur aktiv hunden är. Är hunden väldigt aktiv kräver den generellt mer mat än om det är en soffpotatis.
Som med alla hundar krävs både fysisk och mental stimulans för att de ska må bra. Man brukar säga att en slankare hund är mer sund än en hund med övervikt. Det är alltid bra att ha en kontinuerlig kontakt med sin uppfödare för att få råd och tips kring mat och motion.
Pälsvård och övrig skötsel
Pälsen på en newfoundlandshund är dubbel. Den har rakt eller lätt vågigt täckhår samt en mjuk och tät underull. Pälsen är vattenavstötande. Det är viktigt med en god pälsvård. Man behöver se till att pälsen är så torr som möjligt så att inte hunden får till exempel besvärande fukteksem. Man behöver också ta bort gräs, mindre kvistar och annat skräp som kan fastna i pälsen efter en skogspromenad.
Pälsen ska skötas regelbundet med både kamning och borstning. Helst ska detta ske en gång i veckan och det är en fördel om man gör en kortare genomgång av pälsen med kam och borste varje dag. Det är nämligen relativt lätt för hunden att få tovor, särskilt om den badar mycket. Hunden fäller sin päls (underull) och då krävs ännu mer omfattande pälsvård för att få bort den överblivna pälsen vilket kan ta en eller ett par timmar i veckan. För rasen är det också viktigt med en regelbunden klippning av klorna. Det kan förhindra att tårna spretar vilket det kan göra när de drar en tung last.
Jämförelser med andra hundraser
Är du intresserad av att få veta hur newfoundlandshunden står sig mot andra hundraser av liknande sort? Kika då bland våra jämförelse här nedan!
Newfoundlandshund eller sankt bernhardshund?
Det finns faktiskt flera viktiga skillnader mellan newfoundlandshund och sankt bernhardshund. Vad gäller likheter är förvisso bägge raserna arbetande hundar som samtidigt är vänliga jättar. Men newfoundlandshunden har avlats fram för att bistå kanadensiska fiskare i det dagliga arbetet. Sankt bernhardshunden avlades istället ursprungligen fram för att agera vakthund. Dessutom fäller den mer än vad nuffen gör samt är lite större.
Newfoundlandshund eller berner sennenhund?
Det finns många skillnader mellan newfoundlandshund och berner sennenhund. Till att börja med är den sistnämnda framavlad i Schweiz medan nuffen härstammar från Kanada. Dessutom är newfoundlandshunden den större av de två samt den ras som har den längre förväntade livslängden.
Newfoundlandshund eller pyrenéerhund?
En viktig skillnad mellan newfoundlandshund och pyrenéerhund är att den förstnämnda rasen är vänligt sinnad gentemot främlingar. Dessutom finns det även skillnader mellan raserna när det kommer till storlek, utseende, förväntad livslängd, skällande och dreglande.
Newfoundlandshunden är både större och kraftigare samt tenderar att dregla mer. Den har dock en kortare livslängd men skäller vanligtvis inte fullt lika mycket som en pyrenéerhund ibland kan göra.
Newfoundlandshund eller leonberger?
Både newfoundlandshund och leonberger har simhud mellan tårna vilket inte särskilt många hundraser har. Detta är alltså en egenskap som de bägge raserna har gemensam. Men i övrigt är faktiskt skillnaderna mellan de båda raserna fler än vad antalet likheter är.
Till exempel kommer nuffen från Kanada medan leonbergern är från Tyskland. Den sistnämnda rasen har dessutom använts som en gårdshund samt för att skydda boskap från boskapstjuvar. Newfoundlandshunden är förvisso också en arbetande hundras men den har jobbat mer som en livräddare än som något annat. Den är också lite lägre men mer kraftfullt byggd än vad leonbergern är samt en mer utpräglad simmare.
Newfoundlandshund eller golden retriever?
Funderar du på att skaffa antingen en newfoundlandshund eller en golden retriever? I sådana fall känner du förmodligen redan till att en nuffe är betydligt större och tyngre än vad en golden är. Den senare är också mer av en jakthund, så om du gärna vill jaga med din hund är det förmodligen den rasen du bör kika lite närmare på. Samtidigt kräver en golden retriever också mer motion och aktivering än vad en newfoundlandshund gör. Så om du gärna vill ha en hund som åtminstone på deltid kan agera soffliggare är det kanske istället nuffen som bör tilltala dig mer.
Newfoundlandshund eller tibetansk mastiff?
Såväl newfoundlandhunden som den tibetanska mastiffen tillhör de jättestora hundraserna. Så hur ska du då kunna välja en av dessa bägge raser?
En newfoundlandshund passar generellt sett bättre för dig som har lite tidigare erfarenhet av att äga hund. Dessa hundar kan må lika bra tillsammans med en ensam hundägare som i en familj med barn. Med tanke på sin stora storlek behöver de dock ganska mycket utrymme att bo på.
En tibetansk mastiff är istället en självständig och introvert hundras som även den passar bättre ihop med erfarna hundägare. Den går vanligtvis inte fullt lika väl ihop med mindre barn utan bör i sådana fall bo ihop med lite äldre barn eller tonåringar. Rasen kan vara ganska skällig och trivs förmodligen bättre på landet än i staden.
Vanliga frågor om newfoundlandshund
En tik är i genomsnitt cirka 66 cm i mankhöjd medan en hanhund är cirka 71 cm hög i genomsnitt.
Generellt räcker det med en säck hundmat på cirka 15-20 kg för en vuxen newfoundlandshund i ungefär en månad. Det är dock individuellt och beror på olika faktorer.
En hanhund väger i genomsnitt cirka 68 kg medan en tik väger omkring 54 kg.
En newfoundlandshund kan dregla ganska mycket och många tar därför med en liten handduk för att torka bort det då och då.
En newfoundlandshund kostar omkring 25 000 kronor.